Ibland slår det en rätt i ansiktet, de där tankarna. Innan jag träffade Martin var jag lite av en festprisse. Festandet har aldrig egentligen intresserat mig, jag festade mycket sällan när jag höll på som mest med bågskytten och när jag tävlade som mest. Det kändes liksom onödigt. Sen dog min låtsaspappa och allt blev bara kaos i mitt huvud. Det blev fest varje helg, vi hade jätteroligt, absolut! Tjejerna som jag lärde känna under den tiden är människor som jag alltid vill ha i mitt liv, de betyder jättemycket för mig. Det tråkiga är att man kan räkna på en hand när vi ses eller talas vid. Det är långt till Västerås och det kostar att åka. Sen är det svårt att planera in med jobb osv. Men jag vill inte tillbaka till festandet. Jag trivs med mina matlådor, träningen och musklerna:) jag har ingenting emot andra om dricker, eller att gå på fest, men jag vill inte dricka och precis som jag respekterar att andra dricker vill jag att andra respekterar mitt val att inte dricka.
Jag har råkat ut för människor som påpekat att jag är jättetråkig för att jag äter mina matlådor, dricker mina aminosyror, tränar hårt och inte dricker. Och som även på grund av detta slutat att umgås med mig. Men det gör inte mig någonting alls, för i mina ögon är det inte jag som har problem då. Det är personen som påpekat detta. Uppenbarligen bryr sig den personen mer om mitt ätande, tränande och mitt alkoholintag än vad jag själv gör.
Så till er som tränar seriöst, folk som inte förstår varför ni gör som ni gör kommer inte att bli långvariga i er umgängeskrets. Tyvärr. Finns säkert undantag såklart, men dessa är få. Stå på er, gör det DU tror på och lev ditt liv som DU VILL LEVA DET. Det gör jag, och ingen kan stoppa mig:)
Kommentarer