Läste ett inlägg igår om livet efter tävlingen. Ganska intressant inlägg och det var några som hade kommenterat med riktigt bra åsikter. En av åsikterna kom från en kvinna som är mycket framgångsrik inom Women’s physique och tävlar internationellt. Hon menade på att ”vi tränar inte för att tävla, vi tävlar för att vi tycker om att träna”. Och det har hon ju så rätt i. Eftersom jag själv aldrig har tävlat förut och inte vet hur ”livet efter tävlingen” kommer att se ut för mig så har jag aldrig reflekterat över hetsätning osv. Det enda jag kan jämföra med är hur jag levde innan dieten och hur jag lever nu under dieten. Jag älskar att träna och jag älskar att träna hårt, så livet under diet funkar ändå rätt bra för mig. Absolut är jag riktigt jäkla omotiverad ibland och vill bara skippa cardion, men å andra sidan så ger det mig inga magrutor. Magrutor har jag aldrig haft i hela mitt liv, och nu är de på G fram. Så jag hoppar upp ur den sköna sängen och kör min cardio för MIG. För att jag vill bränna fett(Ja, det ”lilla” jag har) och se ut på ett visst sätt. Och när jag väl står där och kör min cardio och är mitt inne i det så blir jag bara så fantastiskt glad. Min kropp fungerar, jag kan träna hårt, den svarar på allt jag gör och framför allt.. Jag KAN.
Självklart saknar jag att bara kunna sticka förbi hemmakväll och köpa en fet påse med godis. Men helt ärligt känns det inte som att det är godiset jag saknar utan bara själva grejen att kunna göra det utan att känna att jag sabbar dieten. Å andra sidan så har det väl aldrig varit riktigt min grej, jag kan äta men jag äter med måtta. En dag i veckan kanske jag har en så kallad ätardag utan planering och med ”lyxmat”. Varför överdriva? Jag kan äta god mat när jag vill hela livet så varför stressa och hetsäta? Problematiken med hetsätning är självklart inte så enkel, om man kommer in i ett sådant beteende är det väldigt svårt att komma ur det. Men jag försöker förklara hur jag tänker och vad jag har för ”post-contest”-plan. Sen kommer jag givetvis att diskutera detta med min coach Oliver och höra hur han hanterar allt efter tävling.
Jag kan sitta och titta på matlagningsprogram nu, kolla på alla härliga bilder på instagram med kakor, tårtor osv och säga att jag ska äta det och det och det. Men helt ärligt så tror jag inte att jag kommer kränga i mig så mycket som ögat ”vill”. För det är inte jag. Anledningen till att jag tittar och tänker mycket på god mat och godsaker just nu är för att min kropp ligger på underskott och försöker tala om för mig att ”hördudu, ge mig lite mer mat”. Det är en skyddsmekanism. Det finns faktiskt en studie som jag läste för många år sedan när jag själv höll på att ta mig ur en ätstörning där man hade gjort ett experiment på folk gällande mat. Man hade minskat deras portioner och gradvis sett att de hade blivit mer och mer besatta av mat i tankarna. Har för mig att det stod i boken ”Mattillåtet” av Gisela van der ster. Men jag minns inte exakt. Det var ju för att kroppen inte fick i sig tillräckligt med mat! Så allt har en fysiologisk förklaring. Det gäller bara att se signalerna, förstå dem och förstå var de kommer ifrån.
Så de sista 2 veckorna på dieten kommer vara skitjobbiga, det vet jag och jag tror inte riktigt att jag kan förbereda mig på det. Men jag kan försöka. Och efter tävlingen kommer jag att tillåta mig själv att ha några cheatmeals. Men för mig är det viktiga att återkomma till min balans som jag hade innan tävlingsdieten och fortsätta att skulptera min kropp. Det är trots allt bättre att bygga en stark kropp på bra råvaror än att stressa kroppen med skitmat.
Lite åsikter från en diethjärna 🙂
Kommentarer