Tillbakablick del 2

7 juli, 2014
7 juli, 2014

Så, i mitt inlägg 4/7 berättade jag om hur jag insjuknade i anorexia. Herregud vad jag delar med mig av mitt liv till er nu.. Well, here we go. Hoppas att det kan vara lite givande för någon av er.

Här kommer fortsättningen. Det tog lång tid innan jag blev fri från ätstörningen. Kort efter att jag blev friskförklarad flyttade jag på egen hand ner till Blekinge för att uppfylla min dröm om att bli elitbågskytt. Ett kriterium för att jag skulle få flytta ner var att jag var frisk och klarade av att hantera maten på egen hand. Tränarna där nere var även medvetna om mitt problem. I början gick det bra, men träningsmängden ökade. Och ökade. Och ökade. Var jag inte på gymmet så var jag i bågskyttehallen, var jag inte där så var jag och löptränade med orienterarna, var jag inte där så var jag på badhuset. Ställena var många! Oavsett om jag var sjuk, hade feber, förkyld osv osv så skulle jag träna. Problemet var att jag hade ingen som jag lyssnade på som kunde ta tag i mig och säga ”Anna, nu är du där igen”. Jag är envis som en gammal get, och när jag har bestämt mig för någonting, jadu.. Då ska ingenting komma i min väg. Så anorexian gick över till någonting som heter Ortorexi.

Ortorexi betecknar en fixering vid en ”hälsosam” livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt anorexia.

För att förklara detta med ortorexi lite närmare, många tycker att det är ett komplicerat begrepp då det finns många som lever en hälsosam livsstil. Men det är faktiskt skillnad på Ortorexi och att ha en hälsosam livsstil. Vid ortorexi tränar du för att få äta, ingenting får avvika från din ”kostplan”. En hälsosam livsstil däremot har inga gränser, du äter bra mat men du kan också välja att äta lite ”onyttig” mat om du vill. Denna valmöjlighet finns inte om du har ortorexi. Man kan se det som ett kontrollbehov.

Detta höll i sig fram till… 2012. Alltså mellan ca 2006-2012.
image

Ovanför är bilder från 2010, när jag elitsatsade på bågskytten och precis hade fått ett skelett som jag skulle använda när jag pluggade till sjukgymnast. Ortorexin höll i sig och idag ångrar jag att jag inte åt mer, då tror jag att jag hade varit ännu duktigare i mitt bågskytte och hade hanterat den familjekris som vi gick igenom just då på ett bättre sätt. 2011 dog min plastpappa i prostatacancer efter att ha varit sjuk i 3 år. Det var otroligt svårt för både mig och mamma. 2012 – jag började festa mer, blev lite av en partyprinsessa. Bytte ut min mat mot kakor, snabbmat och alkohol. Drog ner på träningen litegrann också. Lite för att döva smärtan och det dåliga samvetet som infann sig efter att min platspappa dött. Men visst hade vi roligt under 2011/2012, jag kommer aldrig att glömma det året 🙂 Både positivt och negativt. Jag fick träffa många fantastiska människor, lärde känna några av de mest underbara personerna jag träffat och som jag aldrig vill förlora i mitt liv, mina västerås-tjejer 🙂

Sen träffade jag min andra hälft, min nuvarande pojkvän/sambo som satsar på Bodybuilding. Det har varit hans mål sen 3 år tillbaka. Jag blev så inspirerad, vi hade så mycket gemensamt. Vi festade båda två och tränade. Men när vi båda blev mer seriösa med styrketräningen slutade vi festa och satsade helhjärtat på gymmet och maten. Idag har han gått i över ett år utan alkohol och jag har snart klarat ett år utan alkohol. Ingen av oss känner heller nåt sug efter det faktiskt, festa och gå ut på krogen kan man göra ändå fastän man är nykter. Så för min del händer det ibland att jag går ut och slår klackarna i taket med en Jacked FUEL i näven! Martin lärde mig att kosten är en väldigt viktig del om jag ville få mer muskelmassa och en tightare kropp. Och att han lärde mig att han älskar mig oavsett hur jag ser ut, han vill bara att jag ska må bra i mig själv. Åh, vad han tjatade på mig att jag skulle äta. Och träna hårt, men inte lika mycket. Oliver, min nuvarande coach tjatade också hur mycket som helst på mig att sluta med all den där cardion som jag hade fått för mig att jag behövde. Efter många om och men så lyssnade jag på dem båda två och det har tagit mig dit jag är idag. Jag blev förälskad i gymmet på ett helt annat sätt än innan. Jag får resultat, jag formar min kropp på mina villkor, inte på en ätstörnings villkor. Idag har jag ju som målsättning att tävla i Bodyfitness. Vissa kan tycka att det är dumt, vissa kan tycka att det är bra. Jag lär mig ständigt mer om min kropp och istället för att fly undan mat och träna överdrivet mycket så inser jag vikten av bra kost och bra vila. Jag älskar att äta, idag kan jag njuta av god mat. Det kommer inte upp några konstiga tankar i huvudet som säger ”Du måste förtjäna din mat, Anna. Nu måste du ut och springa om du ska äta det där. Fy vad du är tjock.” Så jag tycker om mitt liv som det är nu. Jag kan se mig i spegeln och säga: ”det där ser ju inte så tokigt ut Anna, bra jobbat!” Jag kan till och med titta på mig själv och tänka ”Fasen vad jag är snygg!”. DET fanns inte på kartan förr.

Jag har ett mål, jag ska upp på scen i november. Jag tillåter mig att äta. Jag tillåter mig att njuta av mat på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Och så kommer det att förbi, för det har jag bestämt mig för.

 

För att summera och avrunda detta inlägg lite, det har alltså tagit mig nästan 10 år att bli fri från ätstörningens gnagande röst. Den har alltid funnits där i bakgrunden, men idag är min motivation att kliva upp på scenen som en bodyfitness-tjej som blivit frisk från sin ätstörning större. Större och starkare än någonsin. Idag kan jag välja att lyssna eller att inte lyssna. Idag kan JAG välja vad jag vill göra med min kropp. Jag vill aldrig tillbaka till ätstörningsträsket. Jag vet hur det är att vara fast och jag vet också vilka signaler som man får.

 

Om någon av er som läser detta känner någon, eller kanske till och med är sjuk i en ätstörning. Du är inte ensam. Du kan bli frisk. Din kropp är normal, du behöver inte äta mindre. Din kropp förtjänar att få näring, annars kommer den sluta fungera. Våga bli frisk, det är bara DU som kan bestämma dig för att bli frisk. Det är din envishet som har satt dig i ätstörningsträsket, använd den för att ta dig ur det också. DU KAN, JAG TROR PÅ DIG!

 

image

 

 

Kommentarer

kommentarer

annatorseld

Posts Facebook Google+

Jag är en sprallig tjej född 90 med mål att tävla inom bodyfitness 2014. Jobbar för tillfället inom vården och är snart Diplomerad Massör. Intresset för träning väcktes när jag började med bågskytte som tonåring och insåg att både styrketräning och konditionsträning gynnade skyttet. Med några SM guld, NM-guld med mera i ryggsäcken har jag nu lagt pilbågen på hyllan och satsar 110% på bodyfitness! Följ min resa mot scenen, jag delar med mig av kost, träning och lite till :)