Med ett litet hugg i hjärtat…

Semiran Dag —  19 juli, 2013
19 juli, 2013

…som jag sålde iväg min racercykel. Även om den mest tagit plats och samlat damm i garderoben de senaste året.

Är ej längre min ägodel…;(

Är ingen och har aldrig varit en landsvägscyklist även om jag ägde en riktig fin TREK. Men fick för något år sedan för mig att jag skulle göra en Svensk Klassiker,,,helt galet.

Är som sagt ingen långdistans cyklist, kan inget annat simsätt än vanlig hederlig bröstsim och är definitivt ingen skidåkare MEN likförbannat antog jag utmaningen att göra en ”riktigt” klassiker.

Hur svårt kan det va liksom??

Så sagt och gjort, köpte en cykel, träningscyklade dryga 12 mil och for sedan iväg till Motala för att cykla runt Vättern, 30 mil!! 1/2 dygn senare hade jag tagit mig runt…

Det bjöds på blåbärsdricka och gröt i Jönköping,

…mörkret föll på men när vi kom till Hjo väntade en god lasange…

Det var första etappen av klassikern, del två var Vansbro simmet, 3km. Våtdräkt införskaffades veckan innan och provsimmades INTE innan. Lika bra att inte veta hur det var att simma med dräkt. Bara att ”gilla läget” när man väl plurrat i vattnet. Det visade sig tyvärr senare att dräkten var något för liten vilket gav skavsår i knä- och armveck och höll på att kosta mig om inte livet ett misslyckande av Vansbro. Med med ett jävlaranamma och lite vilja lyckades jag, fråga mig inte hur, ta mig i mål.

Det var en kamp i sig bara att komma i våtdräkten…

Lidingöloppet var ingen match tänkte jag,,,,hur svårt kan det vara att ta sig runt 3 MIL i ett spår. Ni som har sprungit terräng vet att det inte ”bara” är att ta sig runt. Satan i gatan säger jag, vilka backa de har i Lidingö. Tog mig runt men var INVALID några veckor efter.

Japp, någonstans bland massan är jag och trängs uppför backarna…

Sista delmålet för mig var Vasaloppet. Oturligt var det såklart en dålig vinter med lite snö hemma vilket gav få träningstillfällen. Med knappa 8 mil i benen gav vi oss upp till Sälen för att skida ner till Mora. Hade vi haft lite snö hemma var det allt annat man kunde säga om dagen D. Snö föll ner som stora dunbollar precis hela dagen. Värsta tänkbara väder för skidåkning tycket alla förutom jag som har lite svårt för nedförsbackar. Men med töväder gav det inte så mycket fart så jag höll mig på benen hela sträckan. Stakandes genom i stort sett 9 mil var jag då äntligen i Mora efter dryga 10 timmar.

Här var det allt annat än brist på snö…

Jag hade under ett kalenderår:

Cyklat 30 mil, Simmat 3 km varav 1 km motströms, Joggat 3 mil & stakat 9 mil på skidor.

Nu kunde jag äntligen stolt säga att jag gjort EN SVENKS KLASSIKER! Förutom äventyren och utmaningarna får man KÖPA ett fint diplom. Det var 5599 kvinnor/tjejer som hade gjort detta före mig.

Skidorna är kvar liksom våtdräkten, som jag nu vet är för liten, men cykeln har som sagt nu fått en ny ägare som jag hoppas ska slita den med hälsan. Kanske får cykeln rulla runt Vättern en gång till.

Höres snart igen // S

kommentarer, 277 Visningar

Semiran Dag

Posts Google+