Gott nytt år!

Då var 2015 till ända. Det här året har utan tvekan varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv…! Det var i år jag tog steget mot fitness-scenen och allt vad tävling och diet innebar. I mars började jag min diet mot Tammerpokalen, med ett schema som jag konstrueret tillsammans med min träningspolare. Det var ett riktigt bra schema och det tog inte lång tid innan jag kunde se kilona rasa och midjan bli lite smalare.

I samma veva som dieten startade började jag mitt nya jobb som Fysioterpeut på Akademiska Sjukhuset. Nya rutiner och att få jobba med patienter var otroligt kul och roligt och en perfekt tajming att kunna trappa upp på träningen.

Träningen tog en ny sväng också. Tidigare hade jag tränat sporadiskt, ca 3 gånger i veckan med det man kände för. Nu inför diet, då kroppen och musklerna skulle börja gå på sparlågor, var det dags att ta träningen till en ny nivå. Jag började med målsättningen att försöka få till ett pass varje dag… och det gav verkligen resultat. Någonting som jag aldrig sett tidigare var konturerna från musklerna. Med dieten och den ökade frekvensen träning dök de upp som ingenting.

Vi åkte på en riktigt skön tripp till Yasuragi Hasseludden. Japansk mat på diet går hur bra som helst då de har mat som inte bara smakar otroligt gott utan även är såpass fettsnål. Det konsumerades mycket frukt och fisk och testade även på de sköna heta källorna….!

Allting flöt på bra, tills det var 5 veckor kvar. Som nämnt tidigare var jag blind för hur strikt jag var och hur min kropp egentligen mådde. Jag räkande kaloreir slaviskt och missade inte ett enda gram…! Hetsätning på kvällarna började bli ett problem då jag kröp ner på en kalorinivå långt under det jag var van vid. Men jag var ju så fast besluten att inte sluta nu när jag var så nära målet.

Så kom Tammerpokalen och jag kan ärligt säga att jag aldrig fått den typen av välkomnande och värme hos atleter som jag står på samma scen som och som jag tävlar emot. Jag har aldrig upplevt sån vänskap mellan tävlande och inför en tävling och det var det som fick mig att älska sporten ännu mer.

Sure… bodybuilding är ju en rent ut sagt fruktansvärt ytlig sport där både muskelmassa såväl som utstrålning och utseende bedöms av domarna. Att vara nästa Instagram-stjärna och att ha flest följare där går oftast bra hand i hand med sporten, då det trots allt är medier för att framhäva ens visuella fysik. Dock kan det ju för en utomstående verka som att målet är att ha flest följare på just Instagram och posera på ett speicellt utmananade sätt är prio ett, och inte sin egen fysik.

Men det som gör att jag gillar sporten såpass mycket, förutom att den främjar träning vilket är både hälsosamt och roligt, är ju den varma kärleken inom sporten och mellan atleterna. När jag tävlade inom andra sporter var det inte ens i närheten av denna samhörighet jag kände då. Kanske är det för att alla vet att personen som står bredvid en på scenen har kämpat precis lika mycket som en annan. Att det handlar om en förberedelse på ibland så långa perioder som flera år. Att det handlar om att pressa sig själv varje dag både på gymmet och med kosten för att få musklerna att växa som ogräs. Kanske att man har mer medlidande med personen bredvid sig?

Vad vet jag, jag är verkligen ingen expert med mitt lilla år som tävlande. Men det är i alla fall det som gör sporten så speciell och det är det som gör att jag älskar den och forsätter engagera mig i den…!

Tiden efter tävlingen var en rolig sommar med två otroligt sköna och avkopplande veckor med både NärCon i Linköping och Medeltidsveckan i Visby. Dock var det under denna period som jag bildligt talat faceplant:ade i gyttjan då hjärnan gav mig en rejäl smocka som tack att den genomlidit dieten. Jag kämpade en hel del med att återfå kontrollen över kroppen och ångesten under sommaren. Tack och lov var det då jag kom i kontakt med Mindful eating och Reverse Diet (detta inlägg) vilket bokstavligt talat räddade mitt liv.

Sakta men säkert återgick jag till rutinerna med mat och träning igen, hösten drog igång och så även jobbet. Men knappt hann jag avsluta min period på Reverse Diet innan jag insåg att året snart skulle ta slut… Om jag skulle tävla något mer i år så var det faktiskt hög tid att sätta igång med lite dietande igen. En snabb check på formen och mitt dåvarande mindset att ”Äh lika bra att köra medan man ändå är igång…!” fick vara spiken i kistan och jag anmälde mig till Luciapokalen, dock inte helt utan att tänka igenom det både tre och fyra gånger… I samma veva blev jag även stolt medlem för Team MMSports och att tävla för ett riktigt stort team motiverade mig mer än någonsin att fortsätta och köra på! 😀

Förberedelserna inför Luciapokalen var nästan enbart fokus på min mentala hälsa denna gång. Jag visste att kroppen skulle utvecklas bra, vilket den gjort förra gången, och jag körde på samma upplägg på diet och under min korta ”off-säsong” hade jag ju knappats hunnit lagt på mig så många fler gram muskler heller. Jag gick hela tiden och kände efter hur jag mådde, för det var det allra viktigaste för mig. Skulle jag fixa att överleva en diet till utan att gå in i väggen som förra gången? Den dietperioden blev nästan som en spirituell resa för min del där jag och mitt psyke/mind faktiskt jobbade hand i hand denna gång.

Själva Luciapokalen gick väl inte riktigt lika bra som Tammerpokalen kan man lugnt säga men jag var ändå mer nöjd än någonsin tidigare med den resa jag lyckats åstadkomma. Nu hade jag dessutom planer på att se hur bra Reverse Diet fungerade…!

Så med en längre sammanfattning och en kortare avslutning kan jag kalla det här året för ett av de kämpigaste men också roligaste! Jag har fått lära mig massor om mig själv och min kropp. Jag har utforskat mitt sinne som aldrig tidigare förut och upptäckt helt nya sidor av mig själv. Jag tror verkligen att jag har vuxit i och med detta och jag tror att jag har tagit ett stort kliv framåt.

Ser mycket fram emot 2016 och vad för spännande saker det året kan medföra. Nu blir det helfokus på att lyfta tungt, äta gott och må som allra bäst! 🙂