Om det var the Verves låt ”Love is noise” på repeat, rätt plats vid rätt tillfälle, vintern som kom tillbaka eller min pw Body Science Vip-x som gjorde det vet jag inte. Men smack sa det och 130 kg åkte upp i marklyften. Hade det inte varit för två andra mycket lågmälda och seriösa medtränande i lokalen hade jag gått maniac av glädje och tagit mig en dans med dem.  Istället knöt jag handen lite så där svenskt och sa med lagom volym till mig själv: gött Louise! Så trist kan jag tycka nu, att jag höll inne min glädje, så nu basunerar jag ut mitt PB i mark här på bloggen istället. 130kg!!!! GÖÖÖÖÖÖÖTTTTT! UNDERBART! WIEEEEEE!

Resten av passet minns jag knappt. Skivstångsrodd, kabelrodd, hantelrodd, hängande benlyft och någon annan magdödare om jag inte minns fel. Jag var så upptagen av min första prestation att de andra övningarna fick gå på rutin.

När jag skulle åka från gymmet hade en jävla tomte parkerat in min bil. Var nära jag lyfte bort den också när jag ändå hade ångan uppe, om inte annat i ren ilska och frustration. Tråklade mig ut till slut.

Imorgon ska jag hämta mina nytryckta Body Sciencekläder. Har lite tid på lunchen och kommer befinna mig nära MMsports hela dagen så en powerwalk dit är inplanerad. På lördag ska jag köra skiten ur Jasmine, då vi ska träna ihop. Chins, dips och en liten roddtävling tänkte jag styra upp. Enda sättet att få mig att gå nära en roddmaskin igen är att någon ser på eller hetsar mig. Jag hatar nämligen rodd, men jag måste nog tyvärr börja älska rodd om jag ska bemästra den delen i AF.

Näpp, nya mål nu.. 140 i mark kanske, eller att klämma dit 70 i bänken nästa vecka. Förstod i dag hur mycket den mentala laddningen påverkar resultatet.