Livet kom emellan, med andra ord inte lika mycket träning det sista. Man kan säga att jag vilat mig i form. Det kan rekommenderas.. Tog mig dock till gymmet igår och fyllde upp skjortan lite. Ni vet de där snygga gigantiska axelvaddarna som alla coola 80-talsband och min mor hade under lite för lång period, de var inte i närheten av hur jag uppfattade mina axlar när jag var klar. Då blev det nåt rätt även detta pass.

Blir helt perplex och handlingsförlamad när gymmet är överbelamrat av människor. Är inte van att behöva omstrukturera och improvisera 99% av det jag tänkt göra pga att ungdomsgårdarna stängt ned sin verksamhet och förflyttats till gymmet.

Spenat och spagettikillarna i tubsockar utan skor har en förmåga att ta upp 3/4 av gymmet fast de är små och tunna. Hur kan det komma sig? Enda förklaringen jag kan komma med är att de vispar omkring så fort runt bänkpressen, knäböjen, cablecrossen etc för att det inte ska avslöjas att deras teknik suger fett (på ren svenska). Att dessutom stå så nära speglarna att det blir imma på dem, måste vara ett tecken på att man tror att man ser större ut. Att ingen annan får möjlighet och plats att kika på sin egen teknik då det vispas å det grövsta verkar inte bekomma dem heller..

Men, det fina i kråksången är att:

Chins går alltid att träna när gymmet är överbelamrat, få som hänger där. Är antagligen en av de minst coola övningarna om SCB hade gjort en undersökning bland gemene man. I chinsräcket finns ju ingen 20kiloshantel att freestyla med. Där måste man ju vara stark. Eller modig. Jag imponeras över dem som kämpar med chins. Jag vet att det kräver teknik, träning och mod. Jag blir glad över att se när någon får till det och kommer upp. Träffade en tjej igår som kom fram när jag malde chins. Hon ville lära sig och frågade. Vi pratade och jag övertalade henne att försöka. Jag hjälpte till så gott jag kunde med hur jag gjorde och berättade hur min chinsresa en gång börjat. Den resan var inte så charmig på den tiden. Jag kunde inte ens göra en när det begav sig. Jag vet hur dum jag kände mig när jag insåg hur svårt det var och när jag gick hem utan en enda rep med mig. Så jag peppade henne att träna och hur hon skulle tänka. Jag hoppas att hon fortsätter träna på chins. Det är ju så roligt. Att kunna lyfta sig själv är en riktigt häftig känsla.

Nu blir det flytande kycklingfilé (jordgubbssmak) innan bingen..