Tittade mig i spegeln idag och tänkte: Vad fan Louise, skärp dig nu!

När träningssuget på en millisekund totalt abdikerat är det svårt att veta hur man ska ta sig tillbaka upp på banan igen. Många dagar, för mig sett, utan träning nu. Glädjen borta, rullgardinen ner. När andras träningsbloggar vanligtvis inspirerar och motiverar har de istället de senaste dagarna känts som hårda slag i magen på mig. Jag har inte ens, förutom enstaka tillfällen, förmått mig att öppna datorn. Detta i ren självbevarelsedrift, för att skydda mig själv. Har inte velat ha det svart på vitt hur mycket andra har åstadkommit på gymmet och hur roligt de har haft. Skillnaden blir så tydlig, vilket är smärtsamt. Det är hemskt att det kan kännas så. Man ska inte jämföra sig med andra och jag brukar inte göra det heller, men när man blir liten inombords tar något annat över och styr en mot håll man inte alls vill åt.

Så idag tittade jag mig i spegeln, rent bokstavligt. Granskade mig själv och ställde högt flera frågor till den där personen som stod där och glodde tillbaka. Måste ha sett fånigt ut. Jag visste att jag skulle bli tvungen att begå övergrepp på mitt eget motstånd för att bryta de mentala spärrarna. Ska jag tävla kan jag inte vänta på bättre tider, jag kan inte följa endast lustprincipen. Det fungerar inte för mig. Lusten får ibland möta upp mig på vägen så enkelt är det.

Så jag åkte till gymmet ikväll. Valde dips och axlar för att jag visste att det skulle vara enklast att prestera bra och kunna känna mig nöjd. Jag har ätit lite dåligt de senaste dagarna, men tryckte i mig Jacked XX Extreme och lite äpple innan passet. Bilen försökte vända halvvägs, men jag kom fram till gymmet på något sätt. Galet mycket folk, vilket jag nu i efterhand kan känna var bra. Några hej, några meningsutbyten, men inte mer. Det räckte för att få igång mig..

Tryckte dit  26 dips efter uppvärmning och efter det fullständigt gick jag bananaz bland grejerna. Matade och matade och matade så axlarna knappt kom med mig ut genom dörren när jag var klar.  Min strategi fungerade denna gång. Jag trivs när kostymen är utfylld, det är en märkligt härlig känsla. Skit samma var det står för. Lämnar den analysen till andra denna gång… Tänker bara njuta av känslan. Tror att jag är tillbaka nu, det känns hoppfullt i alla fall…