Sjuk/frisk/sjuk/frisk! Mitt immunförsvar är som en berg- och dalbana. Vaknade igår med virusblåsor i hela munnen och kände mig överkörd av ett tåg. Jag har varit iväg och kollat lite mer blodvärden samt gjort lungröntgen (mest för att utesluta att det skulle vara nått annat underliggande). Den förklaringen jag får just nu är att det är konsekvenserna av körtelfebern som hänger kvar. När jag kommer bli helt bra igen kan ingen svara på. Det får ta sin tid helt enkelt.
Men de senaste månaderna har jag ändå tyckt att det börjat vända…vääääldigt långsamt men ändå åt rätt håll. Och när jag tittar tillbaka så har det ändå hänt jättemycket! För sex månader sen orkade jag inte gå 5 minuter utan att benen bara vek sig och nu klarar jag ofta av att träna hela pass. Nu orkar jag hålla energin uppe hela dagen så kan göra ett bra jobb för mina patienter samt vara en god medarbetare. Jag är oftare glad och kan se förbi det som känns jobbigt vilket egentligen är det som betyder mest!
Det är viktigt att stanna upp och faktiskt se att det går åt rätt håll, två steg fram och ett steg bak. Det ger mig hopp och styrka att fortsätta kämpa. Att tvinga in tankarna i positiva banor och uppmärksamma varje liten framgång jag gör! Mycket handlar om mental inställning och hela tiden göra det bästa av situationen, oavsett hur den ser ut. Happy thoughts!
