Under Brännsbollshelgen i Göteborg hade jag ett långt snack med mycket fniss men även en stor dos allvar, med teamkamraterna Sakke och Joanne om tävling, min skada och om att våga satsa!
Innan brännbollshelgen hade jag på tisdagen samma vecka fått ett bakslag och varit hyfsat oförmögen att träna mer än stretch och promenader..ingen vidare satsning mot ett SM 🙁
Jag hade redan bestämt mig för att skita i SM och nöja mig med de bänktävlingar jag gjort detta året, varav SM även där. Men efter lite snack och pepp så började tankarna och förhoppningarna växa till sig igen och de har följt med tills igår…när det var sista datum för anmälan!! För att inte missa chansen att faktiskt KUNNA ställa upp om kroppen funkar, så har jag nu anmält mig. Skitnervöst, men helt rätt beslut! Jag MÅSTE ha det framför mig om jag ska kunna vända denna situationen och känna positivt inför träningspassen hur låg nivån än må vara ibland..
När jag ändå var på plats i Göteborg passade jag på att stanna kvar och våldgästa några dagar, med mest träning, sol och slapp på schemat.
Minst ett besök om dagen blev det hos gänget på Vagnhallen Crossfit!! Åh vad det inspirerade mig 😀 Jag vill leva så för alltid!
Så för att avsluta världshistoriens kortaste inlägg har jag alltså nu, med mindre än 30 dagar kvar, beslutat att ge mig f-n på att försöka ta mina förberedelser så långt jag kan för att vara redo att prestera på ett SM. Lite lagom crazy 😛
Kommentarer