Då är det tisdag och två dagar har snart passerat sedan SM i Bänkpress avgjordes i Borås.
Min placering blev 6 av 13 som kanske ser bra ut på papperet, men själv är jag riktigt besviken.
Innan tävlingen visste jag att både guldet och silvret var borta så i mitt sinne tävlade jag om en bronsplats eller en fjärdeplacering.
Jag hade hyfsad koll på vad som skulle krävas, och jag visste att chansen om 3:e placeringen bara skulle finnas om jag hade en riktigt bra dag och min motståndare en sämre. Hoppas kan man ju alltid 😉 Dock visste jag att 4:e placeringen var min om jag bara gjorde det jag alltid gör på träningen.
Sista veckan inför SM gjorde jag ALLT rätt. Jag lyckades tajma in alla de detaljer som jag visste skulle bli avgörande för att kunna genomföra tävling överhuvudtaget. Jag var hos kiropraktorn som tryckte bäckenet på plats ordentligt och fick även en omgång hos hennes kollega som masserade ut allt slagg som samlas i ländrygg och rumpa när bäckenet kärvar. En riktigt service för motorn med andra ord.
Jag la om kosten till en riktig tömningsvecka (a´la fitness-style som är det enda jag känner till) och gjorde även en vätskefyllning och -tömning som avslutades först på söndagsmorgon då det var dags för tävling.
Jag promenerade varje morgon, körde styrka på dagen, varannan dag la jag till intervaller och jag tjockis-cyklade på kvällen.
Jag tömde ALLA depåer jag hade för att nå under 63kg och jag gjorde det med en GLÄDJE jag aldrig tidigare känt inför tävling.
Tävlingen
Jag hade bett Markus om att vi skulle åka upp till Borås så tidigt som möjligt innan tävlingen, så lördagsmorgon 07:30 rullade vi tillsammans med en annan klubbkamrat som också skulle tävla Söndagen.
Väl framme valde vi att checka in på vårt sovloft först. Boendet var långt ut i skogen, helt tyst, inte en människa och stämningen var i min värld perfekt för sista uppladdningen mentalt. Vi åt varsin matlåda och åkte därefter in till Tennishallen där tävlingarna gick. På plats var allt tydligt arrangerat och det tog inte lång tid att hitta till alla de viktiga platser jag kände att jag ville ha koll på inför morgondagen. Jag fick även chans att provväga och vågen stod på 63.2kg med torsken i magen. Kändes helt OK och jag var lugn med vetskapen att jag skulle svettas ut det sista under dagen.
Vi stannade i tävlingslokalen till vid 1830 tiden och jag var riktigt mosig i huvudet. Jag drack ”ingenting” sedan fredagskvällen och födan hade senaste veckan bestått av torsk vilket började kännas. Dock började jag fylla kolhydrater i form av riskakor från lunch på lördagen och på kvällen blev det även frukt och protein och ägg.
På söndagsmorgonen packade vi ihopa oss och lämnade boendet strax innan sju för att vara på plats i god tid för invägning som skulle ske 08:00.
Vågen slutade på 62,23kg vilket bekräftade mina planer om minst en fjärdeplacering. (Lättast vinner om två lyfter lika).
Jag fyllde sedan på med mer riskakor, ris&kyckling, Jacked Fuel och BCAA och resorb. Kroppen kändes seg men stark och jag var lugn men taggad!!
Uppvärmningen var som ett pass på gymmet. Markus gjorde allt han brukar, samma rutin och samma feedback. Mina lyft blev bättre ju tyngre jag lyfte, precis som på träning.
Vi satte ingångsvikt 80kg precis som planerat. Den gick lätt och det var med självförtroende vi satte nästa vikt på 85kg.
Inför 85kg lyftet började jag bli mer nervös. Jag har klarat den vikten på träning flera gånger tidigare, men givet pirrar det lite extra när det är SM!!
Avlyftet rubbade min ställning i bänken och jag började fokusera på att jag ”halkat” snett. När jag spände kroppen i bryggan var jag så nervös att benen och rumpan skakade och jag tänkte direkt att får jag ett rövlyft så är jag körd.. Jag har aldrig haft ett rövlyft NÅGONSIN men nerverna satte griller i huvudet på mig och jag fick upp stången knappa 10cm innan det tog stopp.
Besvikelse, frustration och ett försök att ladda om.
Mest förbannad var jag på att jag tappat mig själv och tillåtit mig att påverkas av yttre faktorer, istället för att bara pressa stången. Markus försökte förstå och rätta till. Jag hörde hans röst som alltid genom alla pass vi kört ihopa, alla detaljer jag vet att jag ska fokusera på för att lyckas med mitt lyft rabblades upp i mitt huvud. Han fick mig att vända och jag fick tillbaka känslan av att jag skulle klara vikten- som jag gjort tidigare. Upp på podiet igen, samma vikt. Denna gången minns jag inte ens hur avlyftet var, hör domarens signaler låååångt borta, och Markus röst är tydlig som om han stod precis bredvid.
Jag gör allt rätt. Fokus är samlat och jag pressar med all kraft och får upp stången en 15 cm från bröstet innan det igen blir tvärstopp. Jag har ingen kraft kvar och musklerna är helt slut från de två första lyften.
Detta innebär att mitt senaste godkända resultat är det som räknas, 80kg och jag faller till en 6:e placering.
Jag har aldrig varit så besviken på mig själv.
Kommentarer