Så nu varnar jag alla och ni som inte vill behöver inte läsa men jag känner att jag behöver skriva av mig! Just nu lägger sig allt på en hög som bara växer och växer och blir tyngre och tyngre. Känner mig så himla trött och ledsen numera. Inte alls den person jag egentligen är…
Bestämde mig för att gå en promenad på kvällen efter jobbet. Gick i 10 minuter sen började benen vika sig, kände mig helt matt i kroppen. Halsen svullnar upp. Fick sätta mig ner och vila. Började störtgråta. Orkar inte må så här längre! Det känns bokstavligen som att jag tynar bort, både fysik och psykiskt. Just nu känner jag bara för att ge upp! Känner mig så maktlös. Vad gör man när kroppen aldrig är med en? Det är som en konstant kamp som har pågått i evigheter nu…Vet inte vem jag ska prata med, känner mig ensammast i världen om detta problem…är som en tryckande smärta över hela bröstet…
Egentligen är halsont en bagatell jämfört med vad jag får se och höra varje dag på sjukhuset så jag skäms nästan för att jag mår såhär dåligt nu. Samtidigt är det någonting som påverkar min vardag och genomsyrar allt jag gör. Det har pågått så himla länge nu, börjar förlora hoppet om att någonsin känna mig helt frisk…tänk om det ska vara såhär resten av livet! Ångest! Det går inte en minut utan att jag hoppas och tänker på att jag vill vara frisk och kunna träna. Jag skulle ge ALLT för att vara frisk just nu…vad som helst!
Så nu tar jag några dagars paus från bloggen. Försöker hämta ny kraft och positivt tänkande…
