Tredje vilodagen idag! Har känt mig ganska pigg, bara halsen som krånglat! Helt seriöst funderat på att försöka få mina halsmandlar bortopererade! Jag har varit konstant sjuk sen i augusti i princip och det sätter sig alltid i halsen! Men det verkar vara en ganska jobbig operation och känns lite krångligt nu när jag ska flytta till en annan stad så jag hoppas in i det sista att det bara ska försvinna av sig självt…
Annars har jag roat mig med långpromenader och lite ”smygträning”. Nu har vi äntligen införskaffat en chinsstång som vi satt i ingången till köket och varje gång man går in eller ut måste man göra minst 1-2 chins. Så det har säkert blivit en 20 chins under dagen, perfekt smygträning. Jag gillar verkligen att man kan ta ner stången och köra smala och breda armhävningar på den. Fattar inte varför vi inte köpt en tidigare! Man kan enkelt ta ner den och stoppa in i garderoben om man inte vill ha den framme, hur smidigt som helst!
Jag har varit helt ledig i drygt tre veckor nu fram tills på måndag då jag börjar jobba i Karlshamn. Har försökt utnyttja tiden så mycket så möjligt (mellan allt julstök) till att repetera och läsa igenom kurslitteratur inom de områden jag kommer ha. Man kan aldrig vara helt förberedd men det skadar ju inte att försöka :).
Just nu blir det mycket om typ 1 diabetes, en väldigt spännande men samtidigt svår sjukdom. Det är så mycket att hålla reda på: hur kroppen fungerar vid insulinbrist, hur blodsockret regleras, påverkan av olika hormoner, olika insulintyper, enheter, beräkningar och om såklart om kosten! Det är verkligen ett heltidsjobb att ha diabetes, dygnet runt, livet ut! En evig kamp om att få blodsockret att ”ligga på en bra nivå”, vilket det inte alltid gör även om man gör allt korrekt enligt regelboken. Har spenderat dagen med att läsa en del bloggar om att vara ungdom med typ 1 diabetes, försökt följa deras vardag och olika problem de stöter på. Jag har stor respekt för det ansvar de tvingas bära, många från en väldigt tidig ålder. Ens egna problem känns genast bagatellartade. Vad glad och tacksam man ska vara att man inte lider av en kronisk sjukdom, det är ofta man glömmer bort det!
