Fredag morgon den 5 sept blev jag upphämtad på överenskommen tid 08:30 av Helen. Innan dess hade jag varit uppe ett par timmar och kollat packningen (för antagligen femtioelfte gången 😉 ) räknat matlådor, skrivit flödesschema för dagen (något jag sedan under heeeela helgen skulle bli trackad för, men jag älskar mina flödesscheman och dagboksanteckningar) suktat i gottepåsen och speglat mig. Om och om igen. Magiskt att man tror att det ska hinna hända nåt på fem minuter, men bäst att kolla ändå liksom :/
Två lager kläder och mössa i bilen för att inte frysa och sen var vi på väg! Jag är otroligt tacksam för Helens sällskap.. Hon är precis lagom att ha med sig i bilen under sex timmars färd. Ingen hets, men målinriktad körning så jag kan vara lugn att vi hinner fram och samtalsämnena varierar mellan himmel och jord även om 90% handlar om träning, mat och kärleken till tävling!
Framme på hotellet efter två snabba toapauser på vägen och jag kunde checka in redan 15:30 med god marginal till färgläggning som var bokad 17:00 på arenan. Joey anslöt en timme därefter och vi gick direkt till arenan för att hamna långt fram i kön. Möttes dock av INGENTING när vi kom fram.. Ingen färgläggare var på plats, ingen information om vart han höll hus fanns heller så vi… väntade… tills vi hörde att de förmodligen inte skulle starta förrän 18:00 istället vilket krockade med inregistrering av tävlingen så vi gick tillbaka till hotellet och registreringen. Som också var försenad :/
Så här är det!
För stunden kan man bli irriterad, frustrerad och lite extra hungrig och gnällig, men en tävling är ett stort projekt att ro iland och det är bara att köpa läget!! Med resonemanget att ”det blir lika mycket panik för alla” satt vi lugnt i stolarna tills det blev vår tur. Efter registrering hade vi ca 90min på oss innan färgläggningen skulle stänga, men hade tur och kom snabbt fram i kön.
Färgläggningen är nog den knasigaste och mest förundrande delen av hela tävlingen. På rad i minimala kläder eller inga alls, blandade åldrar och kön men ingen orkar bry sig om personen bredvid är naken eller inte, vi har annan fokus och vi har samma mål.
Efter att låtit kroppen självtorka (som en skock nakna får i hage) klädde vi på oss och tog oss tillbaka till hotellet där vi mötte upp Jusse som anlänt för att backstage-coacha dagen därpå. Vi hann med lite snabbt snack och gå igenom hur vi såg dagen framför oss, poserade lite (mycket roligare med pepparkaksfärgen på) och sen gjorde vi snabbvisit hos Michaela och Kristian för en kalipermätning. Michaela bråkade och nöps hååårt och mycket 😉 Tydligen släpper inte min kropp ifrån sig fascian så lätt, vilket gör att den kan råka komma med i mätningen och ge ett högre värde.
Tillbaka till rummet för en sista måltid innan sängen och den stora dagen imorgon!
Kommentarer