11 mars, 2016
Ända sedan den här resan tog sin början så har jag fått så otroligt mycket stöd från min omgivning, människor som kommit fram och sagt att de tror på mig och hela tiden puschat mig och gjort att jag velat kämpa lite mer.
Men under den här tiden så har det även funnits iaf en tvivlare, som gång på gång tryckt ner mig och kommit med negativa åsikter om att det här klarar du aldrig, du har inte vad som krävs ändå. Denna person är jag själv. ( Ni som följer mig på Instagram vet att jag skrev om detta för ett tag sedan men jag kände att jag ville ta upp det här i ett lite längre inlägg. )
Fast att jag har fått det här underbara stödet som jag har så har jag ändå tvivlat på mig själv, inte till den grad där jag känner att jag vill ge upp och lägga klackarna på hyllan, men tillräckligt för att jag inte skall känna mig nöjd med min prestation.
Min vikt nådde kring jul en platå kändes det som och under flera veckor så stod vikten helt stilla trots att jag kämpade på samt att en del sänkningar av kost och höjningar av cardio gjordes.
Detta var otroligt nedslående och spädde ju bara på mina elaka tankar om mig själv.
Att slita som ett djur på gymmet och gå tidiga promenader med trötta ben och ändå inte få något kvitto från kroppen på att något hände. Fokus hamnade alldeles för mycket på den där siffran på vågen, som egentligen inte spelar någon roll alls. Jag har ingen viktklass att väga in på, jag vet inte vad min tävlingsvikt skall ligga på så varför fästa sig så löjligt mycket vid en siffra när det i själva verket är det visuella som räknas.
Att fästa sig och hetsa över vad vågen visar är nog inte helt ovanligt när man gör det här som jag gör nu, speciellt om det är första gången. Men det viktiga är att inse att det inte spelar någon roll och ta tag i det, jobba på det så att det inte blir ett bestående beteende som i slutändan (även efter tävling) inte är hälsosamt.
Håll dina vänner nära, men dina fiender närmare..
I det här fallet är det jag som är min värsta fiende och ingen står väl närmare mig själv än jag? Vilket också är till min fördel. Det är mycket lättare att dagligen påverka mina egna tankar om mig själv än vad det är att ändra någon annans uppfattning om mig.
Bara att komma till insikt att jag måste jobba mer på det mentala än jag gjort hittills känns som en seger, för jag tror i många fall att det är något som glöms bort. Eller i alla fall så visas det inte speciellt mycket utåt. På sociala medier så sprider man nästan bara positiva vibbar kring sig och det svåra med den här resan glöms kanske bort eller åtminstone trycks åt sidan, risken med det är att när du är färdig med tävlandet så tror jag att det kan eskalera och gå över styr, alltså att din viktfixering tar överhanden. Inget jag vet med säkerhet men jag skulle kunna tänka att det kan gå åt det hållet.
Det jag kommer att göra nu är försöka höja mig själv i mina ögon, se de små detaljerna av förändringar som andra ser och verkligen ta emot den feedback jag får och försöka se den själv. Tävlingen är så nära nu och jag skall banne mig inte ge upp. Jag har inte slitit så här länge för att kasta in handduken när jag nästan kan känna lukten av spraytan!
Kommentarer