Efter ungefär två veckors förkylning och man successivt jobbat sig tillbaka så genomfördes det andra cardiopasset idag med bra puls och grymt fokus. Har funderat lite och det känns hemskt att säga men någonstans så är jag glad över att bilolyckan inträffade, att jag fick en dålig rygg, att jag blev indragen på gymmet. Känns hemskt att säga men allt händer av en anledning och i dagsläget hade jag inte kunnat vara lyckligare. Jag har funnit mitt kall, där jag får prestera med min egen kropp och mitt eget psyke. Där jag utvecklas personligen, muskulärt, psykiskt och fysiskt. Jag har funnit ett ställe som jag längtar till när jag vaknar och planerar för när jag ska somna. Jag njuter dagligen av det fina stödet jag har runtomkring mig, den glädje jag får ut ifrån träningen och den kärlek jag får ifrån nära och kära. Jag kan med glädje säga att jag funnit min trygghet, det jag ska hålla på med.
Vi går nu mot tuffare tider. Kostmässigt och träningsmässigt, men vilka känslor det finns inom en – trots det.
Kollapsar man så hjälper någon en upp, är man för svag – pumpa ut det sista och andas sen. Vilka upplevelser och vilka känslor,
En lördag på gymmet med bästa hälften, totalt utmattade innan vi ens ställde oss på bandet. Men tillsammans blir vi starkare och vi skapar mer – med våra kroppar och sinnen.
Kommentarer