Utan att riktigt förstått det själv, har jag varit helt avstängd ala bilden ovan, sedan jag lämnade mitt andra hem Cumbuco i Brasilien den 29 mars. Eftersom jag året innan varit ifrån min man i 8 månader visste jag vad som komma skulle, så det var bara att trycka på avstängningsknappen. Enkelt tänkte jag, jag visste ju att det förmodligen skulle dröja en evighet innan jag skulle kunna träffa honom igen, så varför går runt och lägga energi på att längta. Jag skulle ju jobba 200% plus driva kiteskolan med kitekurser, träna två gånger om dagen etc. Impad över hur effektiv jag var som kunde lägga honom åt sidan så att jag kunde ägna mig åt alla andra åtaganden. Det var bara det att jag var inte så smart som jag trodde. Och den lilla upptäckten gjorde jag först när min man kom hit. När han damp ner ändrades jag direkt och kände mig som bilden nedan.
Äntligen kände jag mig som mig själv igen. Jag var lycklig på riktigt, inte bara den lilla stund jag var endorfinkickad. Helt plötsligt var jag inte lättirriterad för minsta lilla grej. Jag blev intresserad av min omgivning igen. Jag hittade tillbaka till min nyfikenhet. Längtade efter nästa träningspass på riktigt. Innan hade jag tagit mig till träningen på inlärt beteende, för att jag visste att jag tyckte om det när jag väl var igång, även om jag ofta inte hade någon som helst lust att ta mig dit. Nu sitter jag och studsar och längtar efter att gå till träningen. Jag hade gått runt och känt mig som ett monster som varit otrevlig och otålig mot allt och alla utan att riktigt förstå varför. Men nu förstår jag, jag verkade inte kunna bestämma över vad jag stängde av, utan stängde av ALLT. Jag är själv förvånad över att det blev en sådan markant skillnad. Så man är nog inte så tuff som man tror. Jag hade en kille en gång i tiden som ofta sa. Virre du är hård på utsidan, men mjuk inuti. Jag får nog kasta in handduken och hålla med. Frågan är ju bara om jag har lärt mig något på det här? Jag är helt övertygad om att har man en gång upptäckt avstängningsknappen kommer man att använda den igen. Frågan är bara om man kan lära sig att stänga av vissa plan och ha kontakt med resten av sitt känsloliv eller om man förblir en bitch i avsängt läge? Isådanafall föredrar jag att vara påsatt!!!
Keep on feelin, keep on smiling 😉
Kommentarer