Det finns de dom som älskar mat, som tycker att mat är det bästa som finns och som längtar till lunch/middag eller mellanmål och verkligen njuter till 100% varje gång de äter något. Jag har aldrig däremot aldrig varit den som älskat mat, jag tycker inte att mat är så där himla gott som vissa påstår. Jag tycker mer om sådant som inte är varmt och som är lätt att äta, varför vet jag inte men jag har gillar inte när maten är för varm (den får gärna vara i rumstemperatur) och det får abolsut inte vara äckligt! Ja precis, jag vet ju inte det förrän jag smakat det? Det är just därför som jag äter det jag vet är gott och väldigt rädd för att testa nya saker. Jag är mer för sådant som är sött och som sagt lätt att äta. Jag har under vissa perioder väldigt svårt att få i mig något stekt eller kokt och absolut inte någon varm mat, eller mat över huvud taget och då blir det massa frukt och även godis eller glass. Det var rätt lätt under dieten då jag åt lite och ofta, jag behövde inte trycka i mig maten då jag inte behövde äta så mycket varje dag. Men nu däremot under bulken blir det jobbigt, jag måste äta mycket mat varje gång för att få i mig mina 2500kcal. Jag är konstant mätt och inte alls sugen på mat och det känns som att jag bara går runt och äter, är också väldigt orolig över att gå upp i vikt och bli tjock. Då jag är mer vätskig och det känns som att alla former är borta tänker jag att jag måste gått upp minst fem kilo den här veckan! Jag har sedan starten förra veckan vägt mig varje morgon och vikten har legat stabilt på ca 71,9 – 72 kg vilket känns bra för psyket att se att vikten inte skenar iväg.
Jag är den där tjejen som alltid har tränat regelbundet och som både simmat, spelat fotboll och tränat styrketräning, men på grund av min bakgrund (vet att man inte ska skylla på det förflutna) så har min vikt gått i berg- och dalbanor. Jag har varit den där tjejen som varit rädd för mat och som svultit sig själv till en superlåg vikt där famlij och vänner blev oroliga men jag fortfarande inte var nöjd. Men även den där tjejen som varit överviktig och fått kommentarer som ”jaha jag trodde inte att du tränade något!” eller som folk kollar snett på. Jag har nu hittat en balans där jag mår bra och fokuserar på mitt eget välbefinnande, vilket jag tycker att ALLA ska göra! Men när man har varit där man är rädd för att äta för att man ska gå upp i vikt, där man väger sig varje morgon för att kolla så man inte gått upp något och som får ångest om man blir bjuden på kalas för då måste jag ju äta onyttigt. Då är det väldigt svårt att då från en dag till en annan börja äta en massa mat och ligga på nästan tusen kalorier mer om dagen än vad jag gjorde innan! Det är psykiskt jobbigt och jag förstår inte hur folk kan njuta av den här tiden, folk säger att man ska äta det man tycker är gott och bara vara glad över att man får äta! Men vadå? Bara för att jag tycker att chips, smörgåstårta eller choklad är gott, ska jag börja äta massa sådant för det?
Jag försöker hålla mig till mina makros varje dag men det är som sagt svårt att få i sig all mat för att fylla ut de luckorna, och visst så unnar jag mig choklad ibland men då räknar jag ju på det också. Jag förstår inte folk som bara släpper på alla tyglar och säger ”äh jag bulkar ju då får man äta vad man vill!”. Jag tänker att många som bulkar eller blir gravida tänker lite i samma banor, de vet att de borde äta rätt och bra mat för muskelutveckling/ barnets utveckling men ändå så tänker de ”äh jag är sugen på det här så då får jag!”. Även fast jag inte är sån så är jag ändå väldigt rädd, rädd för att bli tjock och alla kläder är för små och jag får kämpa som fan för att gå ner igen och sen väl nere så finns det inga muskler kvar? Det kanske ger sig lite med tiden men just nu så här i början är det riktigt jobbigt! Hur tänker ni kring bulk?
Kommentarer