Hej på er! Som ni kanske vet så var mitt mål att inom ett år stå på scenen och tävla i bodyfitness, något som jag velat göra väldigt länge. Jag har dietat från och med juni med 2-3 veckor där jag inte alls åt efter schemat och tränade någon gång då och då, jag har haft mina dippar och därför har det gått lite segt. Men jag har gått ner ca 10 kg och börjar bli rätt nöjd med hur jag ser ut, jag börjar se att träningen gett resultat och att under det där fluffet finns det faktiskt muskler! Men den senaste tiden har jag fått en hel del motstånd, jag var på teamträff förra veckan och var lite nervös men också rätt laddad över att få prova posera lite och få lite info kring allt som ska göras innan man kliver upp på scenen. Väl där var vi 6 st tjejer var alla var i sjukt bra form redo att göra sin debut på scnen om 8 veckor, och gissa om jag kände mig som en flodhäst och klämt på sig kläder i för liten storlek? Jag försökte att tänka bort detta och se att min resa hittills har de ingen aning om och att jag har planer på att tävla nästa år, och därför inte i lika bra form. Men oj så jag skämdes, vilket jag hela tiden försökte att inte göra då jag annars känner att jag har rätt bra självförtroende/självkänsla. De gick sina t-walks och visade upp sina fina muskler och satte alla poser direkt medan jag inte hade den blekaste aning om vad jag skulle göra och vad jag skulle spänna, vilket resulterade i att ledaren fick peta på mig ständigt och säga åt mig hur jag skulle göra. Efter detta var jag både peppad på att träna på poseringen men samtidigt kändes det som att jag var helt fruktansvärt tjock och insåg att det är en väldigt lång bit kvar innan jag är där jag borde vara.
Jag åkte hem till David och bara grät, kände att jag bara ville ge upp allt det här och inse att jag inte klarar detta. Men så skrev jag till min coach och berättade att jag hade tränat posering och var taggad på att satsa på nästa år, men fick svaret att jag istället borde satsa på bikinifitness då jag inte kommer hinna bygga muskler och gå ner till 55-57 kg till nästa år. Min första tanke var ” såå mycket muskler behöver jag väl inte bygga? och det är ca 14 månader kvar till nästa tävling? Alltså såå tjock är jag inte att jag inte kommer hinna gå ner till dess? Där satt jag i soffan och kände mig helt vilsen, bikinifitness känns inte riktigt som jag och därför som jag valt bodyfitness från första början. Det kändes som att jag tappade allt och en massa frågor snurrade i mitt huvud, ska jag byta inriktning mot bikinifitness eller ska jag fortsätta mot det mål som jag satt upp? Bikini kanske är mer rimligt? Jag är ju ändå rätt tjock, kommer aldrig hinna komma i tid! David blev arg på mig och sa åt mig att köra på mot mina mål, och hinner jag inte komma i form till nästa år så får jag köra senare helt enkelt. Jag tappade verkligen all motivation och det resulterade i att jag inte ätit så bra som jag gjorde, jag har hoppat över mål under dagen vilket har gjort att jag är tröttare och har inte lika mycket motivation till träningen. Vikten har gått upp då jag ätit för lite och jag har känt mig tjock och svullen, omotiverad till allt och negativ. Men så beslutade jag mig för att träna så som JAG vill, fortfarande strukturerat men köra de övningar jag vill göra vilket just den dagen och det gör träningen så otroligt mycket roligare och motivationen kom tillbaka igen. Jag har sagt upp min coach och kör nu på mina tidigare kostkunskaper och äter hälsosamt, jag mäter alla värden i min app så att jag ligger på ett bra intag ändå.
Men jag har bestämt mig för att köra bodyfitness och satsar på att stå där vintern 2016, men är inte formen där då så kör jag senare helt enkelt! Allting tar sin tid och man kan tyvärr inte skynda på processen hur mycket man än vill! Imorgon tänker jag starta min dag med en hotellfrukost efter 3 månader på diet och sen kör vi hårdkörning fram till mitt andra delmål på 65 kg! Kämpa på alla krigare där ute :p
Kommentarer