Vart ska jag börja… Gårdagen var en helt fantastisk dag på många olika sätt! Jag tar det från början.
Varning för lång läsning…!
Vaknade pigg som en lärka redan klockan 5 på morgonen. Som jag skrev innan kändes det bra att kroppen var på G och jag kände mig i riktigt bra form för dagen. Matsäcken packades och klockan 7 tog jag och Sandra tog en ca 20 minuter lång promenad till Arenan. Vi snackade igenom dagen, våra gameplans och peppade varann för vad som skulle ske. Väl på plats så registrerade vi oss, hälsade på några välbekanta ansikten satte upp camp vid några stolar nära uppvärmningsområdet. Coach Jarno drog igång dagens briefing strax innan klockan 8 för alla atleter och strax därefter fick huvuddomare David Thorp igenom dagens standards i alla WODar. Jag har tidigare haft David som domare vid tävling och jag gillar hans stil och attityd till oss atleter. Med glimten i ögat med med sin härliga pondus fick vi ställa våra dumma frågor om och om igen tills dess att alla förstått hur dagen ska gå till rörelsemässigt och det var starx dags för dagens första heat, Masters Damer att kickstarta dagen med WOD 1.
Under dagen var det sammanlagt 10 heat (1 Masters Damer, 1 Masters herrar, 2 Beginner Damer, 2 Beginner Herrar, 2 RX Damer, 2 RX Herrar), och vi var placerade i Heat 8, alltså andra omgången av RX Dam. Det betydde att nu var det bara att vänta. Ett stort misstag på tävling kan vara att börja tagga och värma upp för tidigt. Det gäller att känna sin kropp, och försöka genomföra varje WOD som ett vanligt träningspass. Inte bry sig så mycket om vad alla andra gör, utan göra det som funkar för en själv. Ta PWO och börja tagga en lagom lång stund innan. Sandra var taggad på att både byta om och sätta igång, men då vi hade nästan 1,5 h kvar till start höll jag mig lugn och sa att vi sätter igång med uppvärmning strax innan 10. Det man också måste ha i åtanke är att när ett heat går in, så är det dags för nästa heat att ställa sig i atlet-fållan. Man måste alltså även vara uppvärmd och klar (alltså ha kissat färdigt OBS problem!) lika lång tid innan heat-start som ett heat är långt! Igår var WOD 1 14 minuter lång, så 14 minuter innan start fick vi anmäla oss för start och ställa oss på utsatt placering. Vi körde alla event på bana 12, vilket var kul för det var ganska nära publiken!
Nästa moment är att inne i atletfållan inte bli för nervös, att hålla pulsen igång och inte tänka för mycket. Musiken, eller en annan katchig låt att nynna på och dansa, studsa och härja runt till (på plats) är så viktigt för att inte låta nervositeten ta över. Jag och Sandra fick med några av de andra tjejerna i vårt taggande och det kändes bra när vi gick ut på plan! PWO’n började kicka in och vi var redo för att köra vårt race!
Här var planen klar från början. Jag skulle köra 6 reps 5 vändor, och sedan gå ner till 5or. Sandra skulle köra 5or hela vägen och fokus för båda var att hålla ett jämnt och bra tempo, ca 70-80 % av maxpuls brukar vara bra, och sedan spurta på slutet.
Vi höll gameplan rakt igenom (trots några no-reps) och när vi rullade fram stången först för våra sista 20 kände jag att detta gör vi lätt med en bra placering! Mina sista 5 repetitioner var otroligt tunga men det gick och vi kom in som nummer 2 av 27 lag på tiden 09:05 – en förbättring på 40 sekunder sen vi testkörde den i onsdags! Vi var riktigt nöjda med vår prestation!
Klockan närmade sig lunch och nu hade Lina, mamma och pappa anslutit till arenan. Jag smällde i mig några riskakor, en proteinshake, proviva och 500 g potatis medan de andra åt på Freddies som fanns på arenan. Vi hade hela 2,5 h till nästa start så det kändes skönt att kunna fylla på med mycket energi för de två återstående WODarna. Starten för WOD 2 gick strax innan 13, och då denna WOD endast var 6 minuter lång per heat så vart det skönt nog lite kortare väntan inför nästa start.
Strax innan 14 stod vi uppvärmda och klara för WOD 2 i atletfållan och samma procedur även här: hålla – nervositeten – i – skick! Väl ute på arenan var vi laddade att sätta igång. Toes-through-rings gick relativt smärtfritt (bättre än vid övningsrundan förra veckan på grund av annorlunda uppdelning av reps) och efter alla marklyft var vi något besvikna. Med 4-5 bortdömda repetitioner på grund av ej fullt utsträckt kropp landade vi på ett resultat av 65 marklyft – målet var åtminstone 70. Det som gjorde att vi inte kunde hålla samma tempo som när vi övade var att vi hade övat på ett annat sätt än vad rörelsestandard tillät. Detta gav oss en 8e plats i WOD-resultatet och vi låg nu på 4e plats i totalen. Visst, ett jättebra resultat på ett sätt – men för oss som hade sikte på högre var det inte godkänt. Något besvikna och frustrerade över det ”dåliga” resultatet bestämde vi oss för att ladda om och kriga in i sista repetitionen under WOD 3.
Då WOD 3 var ett 12 minuter långt event betydde det ny ytterligare en rätt bra stunds väntan. Men jag tror det var bra. Det gav oss chansen att snacka igenom WOD 3 ordentligt, försöka släppa resultatet från WOD 2 och istället använda frustrationen som drivkraft för att prestera på mer än max det sista vi skulle göra för dagen. När vårt heat ropades upp för att ta plats så hade vi laddat med en halv dos Intend var och en massa pepp. Händerna var i form för pullupsen och kroppen var redo för att ta ut sig till max.
Även här var det viktigt att hålla sig till gameplan. Med så många repetitioner som skulle utföras är det viktigt för psyket att veta hur många som ska avklaras och när byten ska ske. Teoretiskt sätt är det väldigt lätt att lägga upp hur det borde ske, men väl på plan kan allt hända. Det man tror man är bra på kan helt plötsligt inte alls gå och det man har svårt med vanligtvis går lätt som en plätt. Man kan få no-reps vilket betyder att kroppen fysiskt måste göra fler repetitioner än vad som är förutbestämt och det gäller att hålla koll på repetitioner, byten, standards och sin partner.
Starten gick och Sandra skulle köra 4 vändor 5 reps pullups och jag skulle köra 3 vändor. Men något hände. Sandra fick inte till sin kipp (något hon alltid är grym på annars) och vi var sist ut från pullupsen av de 14 lag som var på plan. Laget bredvid mig råkade ta fel bana för hopprepen och jag fick strula runt med handtagen för att få rätt längd på det hopprep vi skulle använda. Vi låg så jävla sist.
Men vet ni vad? Där och då hade jag ingen oro i kroppen. Jag VISSTE att vi var starkare än dem. Visst, det kan låta som världens hybris. Men pullups ÄR vår svaga gren och vårt fokus låg endast i att hålla VÅRT tempo och prestera på den nivån vi vet att vi kan. Även vid KB-swingarna var det något som inte stämde för oss båda. Sandra fick inte till speed och även jag fick kämpa med att försöka hålla ett så snabbt tempo jag bara kunde – trots att en 16 kg kettlebell är hur lätt som helst för mig att svinga.
På något sätt började vi i alla fall ta ikapp och när vi började med våra squat-clean-sandbag-over-box så hittade Sandra tempot och även jag kände att detta är inget problem. 40 stycken, 20 var, 5 set 5or. Jag vet inte hur snabbt det gick men det gick SNABBT.Så pass snabbt att vi var bland de första lagen att ta oss fram till STOH.
Och nu var det vår starkaste gren. Som vi har övet skrivstång-över-huvudet senaste veckorna och vad SKÖNT det var att känna och se resultat av träningen. Jag körde 10 reps, Sandra 5 sen krigade jag mig igenom 10 till (TACK publiken här för all hejarop! Det var helt ärligt det som gjorde att axlarna fixade en 10a till!) och sen gjorde Sandra de 5 sista.
Vi var ikapp och hade varvat de andra lagen och nu var det bara varsin OHS kvar. Den viktigaste repetitionen igår. Den sista. Jag hade pepptalk’at Sandra i nästan 1 h om denna repetitionen, om hur viktig den var, och om hur bra hon skulle sätta den. Och hon gjorde det så jävla bra. Alltså hon var helt fantastisk. Starka armar som höll upp stången, en lätt böjning i knäna, och sen upp. Hon släppte stången, sprang upp på boxen och jag skulle göra min repetition.
När den var klar kom den där jävla glädjesprutan som strålade igenom hela kroppen och jag sprang upp på boxen till Sandra. Jag kände mig inte ens trött. Ingen mjölksyra, ingen trötthet – bara glädje över vad vi precis hade gjort! Vi hade tagit ikapp ett försprång på minst 20 reps, och gick ut som 2a i sista WODen på tiden 08:36.
Våra placeringar under dagen, 2a, 7a och 2a gav oss en slutpoäng på 11 och därigenom en tredjeplats i tävlingen! Hur ska jag beskriva detta? Vi kom TREA!!!! Av hela 27 OTROLIGT starka och duktiga lag i en av Europas största tävlingar för nybörjare! Vilket jäkla motstånd vi har haft, men vi har krigat för varenda repetition, vi har planerat och tränat i 2 månader för denna dagen och det GAV resultat! Att få stå på prispallen tillsammans med Sandra, de ruskigt bra atleterna i Team Factory Made (1a plats) och Team HM (2a plats) och representera den box som dessutom arrangerat tävlingen var bara grädden på moset. Vilket avslut på denna helgen.
Jag skrev det igår på facebook men jag skriver det här igen:
Tack till våra sponsorer Umara, Celsius Sverige, Idrottscentrum Halmstad och även MM Sports!
Och det största tack vi kan ge går till alla som kom och stöttade oss! Er närvaro och support, hejarop och energi gör det möjligt för oss att prestera på 110 %! Ni är så många och fina och ni vet precis vilka ni är och TACK igen!! Speciellt tack till Lina som åkte ända från Göteborg för att hejja på oss!
Trött och glad spenderade jag kvällen hemma i soffan med min fina A och åt kyckling, pasta, kvarg och godis. Sista dagen på kolhydratsfesten för denna gång, idag är jag tillbaka på kostschemat igen och nya mål är satta!
Kommentarer