Att tänka att det blir bra! #2monthspostcomp

27 januari, 2016
27 januari, 2016

Beteendemedicin

Den här måndagen började med att jag fick gräva djupt och långt in i garderoben för att lyckas ta fram någonting som liknade normala kläder och inte träningskläder… för nu var det dags skolstart!

Veckan började med ett kärt återseende av mitt gamla universitet. Kursen vi läser nu är Beteendemedicin. Ett ämne som jag inser är så otroligt viktigt i inte bara processen att rehab:a patienter utan även i dagliga livet. Jag upplever att alltför ofta är man så fokuserad på ett visst problem och tänker inte på att man kanske skapar problemet själv…

Exempelvis om vi tänker att vi har riktigt ont i huvudet så får vi det till slut. Det beror inte på att vi faktiskt har fått en skada på musklerna i huvudet eller något liknande utan helt enkelt att hjärnan säger åt kroppen att den har ont och därför ger kroppen tills slut med sig och ”skapar” en smärta. Häri ligger också nyckeln: ”Vad säger hjärnan till kroppen?” och även ”Hur tolkar vi kroppens signaler?”

Jag tycker till exempel att träna ben… inte är så roligt alla gånger. Men det jag kan göra för att förbättra situationen genom att tänka att det ska bli bra. Visst, det kan upplevas lite naivt men är rätt så viktigt. Det kan ju bli ett bra pass om jag går in med inställningen att det ska bli bra! Och sen kan jag ju fråga mig själv: ”Varför tycker jag att det är så jobbigt att träna ben?”

I mitt fall är det för att jag tycker att det är riktigt jobbigt och krävande, det är alltid lättare att träna överkroppen utan att bli helt slutkörd… men med ben går det inte att fuska! Där är det max som gäller! Jag känner också att jag nästan är tvingad att köra på till max när jag väl har ben på schemat eftersom det dyker upp så sällan.

Utan tvekan är det ju min egen inställning till passet som påverkar hur roligt det blir. Så jag försöker alltid hitta positiva grejer med att träna ben. Exempelvis är endorfinkicken från ett benpass helt otrolig! Efter passet mår jag alltid som allra bäst. Sen försöker jag alltid tolka signalerna som kroppen skickar ut när den är helt slutkörd som någonting positivt. Det betyder ju att den får jobba ordentligt! Att lära sig att inte hela tiden tänka att mjölksyra är pest och pina utan faktiskt kan vara ett kvitto på att du kämpar riktigt j*kla bra just i detta nu.

Det är lite så jag kan utnyttja beteendemedicin och lära mig att hjärnan (aka. Klunsen som jag döpt den till) pratar väldigt mycket och oftast mycket strunt. Men att då lära den att prata lite snällare hjälper mig otroligt mycket i vardagen, och gör att kroppen inte skapar några problem av sig själv.

Dagens benpass fick bli, tempo angivet kursivt:

  • Front (6×1) och backsquat (6×1) @70 kg10 0 x 2
    • 1 frontsquat, byt till backsquat
  • Superset:
    • Benpress (5 x 12) @180 kg t: 2010
    • Frontsquat med hantel (5 x 10) @22 kg t: 5020
  • Superset:
    • Enbensbenpark (4 x 12) @36-43 kg 20×1
    • BW Hopputfall (4 x 15 per ben)
  • Stepup på bänk (3 x 15 per ben)
    • Ingen vila mellan setten. En riktigt quad-dödare…!

Cb

Idag firar jag också att det på dagen är två månader sen jag tävlade i Luciapokalen. Tiden går så otroligt fort! Reverse diet flyter på, dock har jag lyckats med att sluta räkna kalorier så noga och kan till och med unna mig en bulle eller två utan att behöva tänka på att kompensera. Det beror mycket på att jag börjar lita på mig egen kropp mera och mättands- och hungerkänslorna är nu så pass starka att jag kan använda dem mera. Till exempel så kan jag bli mätt av att äta mycket fet mat under en måltid och kommer då inte ha sån lust att äta så mycket mer under dagen, därav kompensationsprincipen.

Min vikt låg på 54,3 kg när jag klev av scenen, mycket lägre än jag trott då jag mest kände mig som en uppblåst fisk… Idag låg den på 56,6 kg, högsta hittills. Det jag gillar är att jag fortfarande har kvar mina abs rätt bra. Samtidigt har jag energi att jobba hela dagarna och dessutom köra vattengympan med glatt humör på måndagarna. Jag känner med andra ord att jag hittat en rätt bra balans nu. Det som återstår är om jag skulle vilja höja i syfte att öka på min muskelmassa ännu mer… och om jag vill äta mera limpa med nutella än jag redan gör hehe 😉

Backpose

 

 

Kommentarer

kommentarer

Maria

Posts Google+

Pigg och glad tjej på 25 år som är född och uppväxt i Uppsala och jobbar som leg. fysioterapeut på Akademiska sjukhuset. Har en lång bakgrund inom träning, har spelat tennis, badminton, innebandy och simmat. Jag har även en licens som personlig tränare. Jag fastnade för gymträningen i samband med att jag började plugga till fysioterapeut då jag insåg att mycket av träningen vi bedriver idag inte alltid har så mycket evidens bakom sig. Mitt mål är få den bästa fysiken jag kan få och samtidigt lära mig mer om mig själv och hur jag kan optimera träningen på bästa sätt utifrån forskning och erfarenheter.