Från februari 2014 och ända fram till Luciapokalen, gick jag på diet.
Eftersom vi alla är byggda olika och jag lättare bygger muskler än blir av med fett, så fick jag också starta tidigare än många andra. Som istället kämpar för att bredda sina ryggar till exempel. Det är orättvist, i båda riktningar. Men hur som haver, så handlar det här inlägget om att gå på diet, och att sedan gå av en diet.
Många som tävlar anlitar en coach, vilket även jag gjorde Eftersom jag hade hört så många skräckhistorier om coacher som inte gör annat än svälter sina klienter, så valde jag med omsorg en tjej som jag visste såg till att det låg mkt mat på tallriken varje dag. Självklart minskades den i slutet, men det var endast de sista veckorna. Den större delen av tiden var alla på jobbet intresserade av mina matlådor som var fyllda upp till bredden med mat, och frågade hur jag kunde få i mig så mkt mat. Och framförallt undrade de hur jag kunde gå ner i vikt när jag åt så mkt. Ett tillägg i den meningen är att jag arbetar i Försvarsmakten, och är ensam tjej i mitt team. Till det hör att jag är kortast med mina 164cm och väger också minst. Så visst kan jag förstå undran över hur jag kunde tappa i vikt med matlådor fyllda till bredden…
Det var inte bara på jobbet det undrades. Min sambo undrade också – till en början om jag inte åt för mkt mat, och bad mig höra med coachen. Han var noga med hur jag skulle formulera mig i frågan och förklara att han inte menar nåt illa för mig, utan bara att jag innan jag anlitade henne kämpade ner mig 10kg och inte ville att jag skulle gå upp i vikt, igen och känna den känslan jag hade då. Och att han själv är mkt aktiv både i arbetet och på fritiden. Men att han inte äter i närheten av den mängden mat som jag skulle få i mig.
Till svar fick vi;
”Om det inte är så att din kille tävlar i flugvikt, så äter han för lite”
Den första portionen jag åt tog mig 55min att äta upp, och jag var mätt innan jag kommit till hälften… Och då tillhör jag den gruppen människor som brukar ha tom tallrik långt före alla andra i vanliga fall. Vilket också kan vara bra att känna till.
Ju längre tiden gick, desto snabbare gick det och jag kände mig sådär duktig när jag var nere på 30min. För att inte tala om den gången jag hade bråttom till jobbet och tryckte i mig maten på 15-20min (men kanske inte mådde prima under tiden eller efteråt…) 😉
Överallt läste jag om ätardagar. Ätardag?? Jag fick ett fritt mål på min födelsedag, som var en månad in i dieten. Men jag mådde lika bra för det. Och jag mådde verkligen bra!
Det var flera som sa liknande saker som ”Men får du verkligen i dig tillräckligt med vitaminer nu?!” ”Tänk om du får skörbjugg så enformigt som du äter!”
Personer som inte har koll själva på sin kost, överhuvudtaget.
Mitt hår har aldrig växt så mkt som det gjorde förra året! Hängde knappt med själv! Jag upplever att naglarna blivit starkare och mådde som sagt riktigt bra. Det hade jag inte gjort om min kropp utsatts för brist i någon form 😉 Och skörbjugg, kom igen! Kroppen vet inte om du äter protein från en kyckling eller en broccoli, allt handlar om att få i sig rätt mängd av kolhydrater, fett & proteiner för just DIN egna kropp. Hade jag däremot bara ätit Broccoli och ingenting annat, så hade förmodligen kroppen reagerat på både ett och flera sätt.
För att summera: Diet behöver inte betyda svält.
I veckan slår månaden över till april och min plan är att gå in på en kortare, lite tuffare diet under 10 veckor. Dock velar jag lite fram och tillbaka om hur mitt schema skall läggas upp.
Detta är för att jag vill ha en snygg sommarkropp helt enkelt och trivas i min kropp. Kunna välja kläder efter hur de ser ut, inte utefter hur jag ser ut. Beroende på hur denna diet går skjuts antingen tävlingsdieten fram några veckor, eller startar redan i juli. Den som lever får se, en sak är iaf säker och det är att i år skall jag visa upp ”cuts” på framsida lår! keep in touch 😉
Kommentarer