Igår var det alltså dags för mitt livs första pass med thaiboxning. Jag har aldrig varit typen som tycker om att utföra kamsport och försöker intala mig varje gång, när vi skall köra krav maga på jobbet, att det kommer bli kul. Vilket jag aldrig lyckas uppfylla… Det är inte så att vi har krav maga, eller närkamp som det kallas nuförtiden, särskilt ofta.
Jag har dessutom dålig koordination. Det har du också tänker du, men för att bjuda på två exempel som är självupplevda kanske du förstår att du nog inte är så tokig i jämförelse trots allt.
Scenario 1.
Ny på jobbet som skolinformatör på Försvarsmedicincentrum i Göteborg 2007. Det anordnades step-up och jag och min stridsparskamrat/kollega Katrine (som jag är vän med än idag) beslöt oss för att ansluta en dag då vi hade lite tid över. 3h i veckan är minimum att utföra fysisk aktivitet på i Försvarsmakten, vilket jag idag ser som en STOR förmån.
På väg till idrottshallen förvarnade jag Katrine lite försynt om att min koordinationsförmåga inte är särskilt bra.
”Det är inte min heller” Får jag till svar. Hon verkar inte förstå vad jag menar, så jag repeterar i princip samma mening igen för att hon skall förstå. Tillbaka får jag samma svar igen, att hon inte heller har särskilt bra koordinationsförmåga… (Suck)
Väl inne i idrottshallen hinner det nog inte gå ens 5 minuter förrän Katrine vänder på huvudet och säger ”okej, såå dålig är jag inte…” och fortsätter medan jag kämpar för att både armar och ben skall göra det jag vill.
Scenario 2.
Katrine och jag fick jobb i Skövde några månader senare. Där bodde vår kollega Pia, som fortfarande hade jobb som skolinformatör, men på ett annat regemente. Vi tre klickade direkt på utbildningsdagarna i Stockholm & Karlstad. Pia hade börjat på friskis o svettis här i stan och när vi beslöt oss för att tappa några kilon i vikt, drog hon med mig på ett sk gympapass. Jag minns inte om Katrine var med vid det här tillfället, men det är irrelevant… De flesta övningarna gick faktiskt rätt bra för mig, men det var en rörelse jag hade problem med… det tog flera pass innan jag lärde mig hur den fungerade. Innan dess hann till och med instruktören skratta åt mig….Japp, det var mitt betyg 😉
Så det är med ren ärlighet jag säger att min koordinationsförmåga inte är vad den kanske borde vara 😉 Men det man övar på blir man ju bra på, så där har vi ett plus i kanten på varför thai skulle vara bra för mig. Ett annat exempel är att det är sjukt bra i förbränningssyfte. Och det jag kämpar mest för inom Bodyfitness är just att få ner min fettprocent tillräckligt. Med andra ord borde det vara en ren guldgruva för oss som vill hålla nere på fluffet. Så en låg fettprocent allmänt, samt att jag har en stor önskan om att linjerna på framsida lår och vader skall synas tydligt är två andra stora bonusar. Den tredje är att jag anses vara på tok för snäll. Enligt de som sysslar med sporten så skall man bli mentalt tuffare, vilket också kan vara bra oavsett person eller idrottsinriktning.
Utöver de exemplen som mest gynnar mig själv, så kan jag också använda mig av kunskapen på kommande pt-klienter. Jag menar inte att jag skall hålla i rena thai-pt-timmar, utan att det kan vara bra att väva in i den befintliga träningen som tex uppvärmning, intensiv del i programmet eller liknande.
Några ganska starka punkter som mao gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka mitt stora nej, utan beslöt mig för att ge det en chans.
Jag kände mig nästan som den bortskämda flickan som kommer till sin första ridlektion med bara märkeskläder och en ponny för 200.000:- haha.
Väl förberedd fick jag skjuts till klubben och väskan var packad med sambons benskydd och handskar samt mitt tandskydd som jag har fått från jobbet. Och jag får faktiskt säga att den 1.5h jag var där gick väldigt fort. Och det var kul! Häromkvällen tjuvtränade vi lite hemma i vardagsrummet, och det visade sig vara mer värdefullt än vad jag kanske kunde tro när vi körde här hemma. Det har han fått ett stort tack för! Under hela träningen körde jag med samma person och fick en massa bra tips, då han hade varit med sedan starten i januari. Eftersom det är en förening, så skall lokalen städas av oss som tränat och eftersom jag fick lära mig redan i värnplikten att man alltid skall räcka upp handen när det frågas efter en frivillig, så stannade jag kvar en stund extra. Det gav mig också chansen att få hälsa på tränarna efteråt, vilket inte fanns tid till innan vi började. Uppvärmningen startade direkt, och efter den frågade de vilka som var där för första gången och sen körde vi helt enkelt på. Sambon var snäll och hämtade mig efter träningen, och när vi lämnade klubben vet jag inte riktigt vem av oss som var på bäst humör egentligen 🙂
På måndag är det visst dags för pass nummer två 😉
Kommentarer