Är han äntligen hemma igen!
Det har varit en hel del som hänt under den senaste tiden, så jag får ta och bryta ner det till olika inlägg.
Onsdag v.5 Anlände min sambo med flyget på Landvetter, och fick åka direkt till regementet i Eksjö för lite debriefing, avslutning etc. Då hade han varit nere i Mali under drygt 3.5 månader på en sk. FN-mission. (Har du sett en ljusblå basker på en militär någon gång, så är det en symbol för FN). Från P4 har det varit anställda soldater/officerare på två olika platser. Min sambo var i Timbuktu, där han och de andra killarna nu blivit avlösta. Jag skulle kunna skriva en massa mer om vad han gjorde och vad de gör där nere nu, men jag ger er istället en länk till deras blogg, som ni kan gå in och läsa på om det är mer intressant. Där har flera olika personer skrivit och lagt upp bilder kontinuerligt, från det att campen bara var öken till det som den är idag.
http://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/
I Eksjö fick han hursomhelst vara till på fredagen, och när han kom hem hade jag redan åkt ner för näst sista helgen i Halmstad. Jag har varit där nere under 5 veckor nu för att läsa till personlig tränare, vilket jag kommer skriva mer om i ett annat inlägg. Men söndag kväll, äntligen fick vi träffas! Och det var ett kärt återseende!! Under de här månaderna har vi hörts på telefon 1-2 gånger i veckan, Vilket har fungerat jättebra. Men det är stor skillnad att prata med någon på en telefon som ibland har fördröjning, jämförts med att träffas. Även om det är en lång tid ifrån varandra, så har tiden har verkligen flugit fram för båda två, vilket känns riktigt bra.
Måndag-onsdag förra veckan hade jag tagit ledigt, bara för att vi skulle kunna umgås, och det var verkligen hur trevligt som helst!
Vi var hemma och gjorde ingenting, tog en runda på stan, var på restaurang där vi åt en massa god mat, pratade och tog varsitt glas vin och en drink (ja, hör och häpna, till och med jag drack…första vinglaset sen ett år tillbaka ganska exakt), han visade bilder från det han har gjort under sina månader, plockade fram en massa souvenirer, och jag visade ett bildspel på allt jag har hunnit med här på hemmaplan. Han missade ju tex både Decembercupen och luciapokalen. Jag reste till gran Canaria med min familj i december (där han skulle ha varit med) och jag har haft en hel del att prata om från utbildningen. Men så är det ibland, och det förvånar mig inte om det blir fler missioner för hans del inom de närmsta åren. Han trivdes jättebra där nere och är både duktig och driven i sitt arbete. Och blir det någon mer gång, är det förmodligen den vanliga typen som är 6-7 månader lång, där han får komma hem 2ggr á 2 veckor emellan, vilket han inte fick nu då det var en så ”kort mission”.
Men det är ingenting jag funderar över nu, vi har en massa tid att ta igen, en sommarstuga som skall fyllas upp med möbler, en trädgård som skall bli av med en massa träd, träna, resa, springa Tough Viking, gifta oss och en massa andra saker som ”vanliga par” gör 🙂
Har du en tjej/kille som är sugen på att åka iväg på en liknande ”resa”, låt han/hon göra det om du tror på en framtid emellan er. Jag har ett tydligt exempel där jag sitter vid ett matbord med en Pappa till en kille i min egen ålder, och pratar om att jag vill göra värnplikten när jag blir tillräckligt gammal. (Vid det här tillfället är jag ca 17 år). Då tar mannen, som numera (eller iaf vid det tillfället) aktiv i hemvärnet, fram en bild från sin ”lumpentid” och berättar att han skulle fått åka till Bosnien, men att kvinnan, som idag är hans fru, satte stopp för det. Och det märktes tydligt hur gärna han hade velat åka på sin mission…… Jag vill inte vara den personen som sätter stopp för någons drömmar, jag vill inte att min sambo skall sitta där när han är gammal och ångra saker han verkligen hade velat göra som ung, men inte gjorde det pga att jag tyckte att några veckor ifrån varandra var för lång tid. Och på samma sätt vill inte han stoppa mig, om jag verkligen vill göra någonting…
Kommentarer