Jaha….Jag står fortfarande utan spis och ugn efter gasläckan och har jagat hyresvärdar och journummer varje dag utan att komma nått vart! Jag är HUNGRIG nu! Känner inte alls för att laga all min mat i mikron.
Min fina fläskfilé har legat marinerad och klar i kylen några dagar nu. Funderar på om man kan micra den så det kokas i sitt eget spad (lät ganska äckligt faktiskt) eller så måste jag nog kasta den. Åhh….blev ännu mer irriterad nu! Jag har hunnit bo två, tre veckor i nya lägenheten och det är redan problem med hyresvärdar som inte går att nå och ingen som kan ge några besked. Hoppas detta löser sig snabbare än snabbast för jag saknar min spis/ugn.
I natt vaknade jag av riktiga hungerkramper. Tydligen blev det inte tillräckligt med mat igår. Åt kycklingsallad med bönor till lunch och kaseinpudding med bär till middag (+ några mellanmål såklart)….Ja det fattar till och med jag att det inte räckte. Men jag tappade all lust att fixa med maten när jag inte har nått sätt att tillaga den på. Tur att jag inte är så värst strikt med diet och inte har något bestämt schema. Hade varit grymt jobbigt annars.
Just nu kanske det går lite för bra med dieten. Känns som jag bokstavligt talat försvinner bort. Inte alls bra så här tidigt, massa veckor kvar till tävling ju. Finns ju stor risk att jag till slut bara tappar muskler och det vill jag ju INTE!
Idag kände jag mig verkligen minst på gymmet. Som ett litet sträck utan några muskler alls! Vet att det inte är så men jag känner mig ganska smal och mina gamla jeans hänger på mig trots att jag drar åt bältet. Hmm…lyxproblem kanske? Inga mer promenader nu. Bara styrketräning och mer kolhydrater så jag orkar träna på ordentligt.
Jag hade förställt mig att jag skulle lida och vara hungrig konstant, att pina mig i gymmet och kämpa som en gris för att ta mig i form….men jag glider på en räkmacka! Kan en diet gå för bra? Eller diet och diet…det känns faktiskt inte ens som någon diet. Jag tänker på det som en trappa där man justerar lite i taget för varje steg man tar, men inte så stora förändringar att man riskerar att tappa fotfästet och ramla ner. Det går inte snabbt men man orkar vara en normal människa under tiden och få lite balans i tillvaron så det är 1000 gånger värt det. Börja i tid och gör små förändringar så behöver det inte vara så jobbigt som många gärna gör det till.
