Idag har jag nog varit med om det konstigaste läkarbesöket någonsin. Stefan har tidigare varnat mig för att Karlshamn har ett dåligt rykte om kvalitén på sjukvården men jag har hävdat att inte ligger något bakom detta…men nu börjar jag faktiskt undra! Denna gång var jag hos en allmänläkare i syfte att bli remitterad vidare till specialist. Det började mindre bra, jag fick vänta i 40 minuter efter utsatt tid innan jag fick träffa läkaren. Därefter kom han och hämtade mig och vi gick in till hans kontor. Jag började berätta min historia om att jag nyss flyttat till Karlshamn och tidigare haft läkarkontakt i Kalmar osv. I samtalet kom det fram att jag jobbar som dietist på sjukhuset och tydligen tyckte läkaren detta var intressant för han började diskutera allt möjligt irrelevant för mitt besök, tex laktos- och glutenintolerans, ställde en massa frågor kring detta när det är JAG som är patienten hos honom. Så jag försökte styra tillbaka samtalet till vad jag anser vara viktigt, typ min hals!
Denna läkare sitter och skriver ner varenda ord jag säger på ett papper, och då menar jag inte stödord utan VARJE ord så jag måste pausa och vänta på att han ska skriva klart. Jag berättar att jag känner mig väldigt nedstämd och att detta påverkar min vardag otroligt mycket varpå läkaren frågar mig om jag är suicidal (!)…ehh..nja kanske inte så illa svarar jag och så registrerar han i sina papper: mår bra, inte suicidal…Ehh vänta här nu, det var INTE vad jag nyss sa! Man behöver ju inte ta till det extrema, svart eller vitt – må bra eller vara självmordsbenägen! Mycket märkligt resonemang tyckte jag!
I alla fall så försöker jag styra upp samtalet igen och få fram det jag ville ha sagt! Läkaren inspekterar min hals och hittar inga infektionstecken just nu varpå jag betonar att jag alltid får svullna mandlar och vita fläckar i samband med fysisk ansträngning…och får då till svar: ja men ta det lite lugnt då!!! Ehh..nej, vad sägs om att försöka fixa problemet med halsmandlarna istället!!!
Sen kommer vi till det mest intressanta! Läkaren tar upp sin diktafon och dikterar med mig i rummet. Han sitter alltså och gör journalanteckningar om mig när jag sitter bredvid. Och han lyckas inte få igång sin diktafon så han får spela in samma sak tre gånger och jag undrar om jag ska smita därifrån eller snällt vänta. Sen ringer han och tjabblar med sin sekreterare om hur remissen ska utfärdas (när jag fortfarande är där). Kanske inte det mest proffsiga läkarbesöket jag varit på. Men nu ska en remiss vara skickad till öron-näsa-hals mottagningen och jag hoppar verkligen de vet vad de sysslar med där borta så man slipper virrpannor till läkare.
Ja eftersom läkaren tyckte min hals såg bra ut så bestämde jag mig för att köra ett lätt träningspass efteråt. Har nu vilat i 1,5 vecka och jag vet inte om mitt allmäntillstånd blir bättre än så här. Känner mig ganska trött och hängig så jag tog det lugnt. Och då menar jag att min farmor förmodligen hade orkat lyfta mer vikter än vad jag körde på idag. Ett extremt lätt pass bara för att få muskelkontakt och mer för mitt psyke, att känna att jag gör NÅTT! Jag säger bara, vänta tills jag verkligen kan träna..shit vad GRYM jag kommer bli då! Längtar!
