Det finns väl troligtvis ingen i hela tränings-Sverige som missat att SM i Athletic Fitness hölls i Karlstad helgen som gick. Möjligen har några av er missat att jag var där och deltog 😉
Resan dit startade redan fredagsmorgonen då vi räknade med att det skulle ta oss ca sex timmar att köra. Jag hade bokat färgläggning med Carlsson vid femtiden och ville absolut vara framme i god tid för att hinna äta en matlåda INNAN jag sedan skulle stå och torka och vänta.. Vi höll vår tidsplan med bravur och var på plats hela 90min innan det var dags att hoppa in i spray-båset och bli brun!
Efter första lagret färg åkte vi vidare till hotellet för att checka in och dumpa alla väskor. Jag tror att det var precis vad vi hann innan det återigen var dags för ett färglager hos Carlsson.. På väg tillbaka till hotellet igen en timme senare stannade vi på Ica Maxi för att handla det sista inför tävlingsdagen, då Caroline får syn på ett BERG av foppa-tofflor i olika färger. Vi beslutar oss för att köpa likadana för att vara enhetliga på tävlingsdagen..en ganska jobbigt beslut skulle det visa sig. Som två tokiga Ullared-kärringar fick vi vända upp och ner på hela den förbannade högen.. Men till slut lyckades vi med vår uppgift, även om jag inte var helt nöjd med valet av färg 😉
Väl tillbaka på hotellrummet startade operation ”slå ihjäl tid”.. Min mycket förstående och hjälpsamma coach gjorde det bästa hon kunde för att locka mig till skratt- och det blev en del.. Så, ömsom trött som ett as..ömsom lite laddningshög, genomfördes det egna varianter på T-Walks, posering och parfotograferingar på rum 350..
Påfyllningen och laddningen hölls per sekund enligt den plan jag gjort tidigare i veckan och det kändes riktigt bra! Eftersom jag så sent som i helgen såg ut som en svullen tant om fotleder och kring bäcken/ rygg efter behandlingen så fick jag försöka tömma ganska tufft och lite längre än jag gjort förut under sista veckan. Därmed blev laddningen ännu viktigare för att låta kroppen få en chans att hitta och lagra energi inför tävlingen. Jag är nöjd med mitt tillvägagångssätt, och jag kommer troligtvis att köra på samma igen om jag får chansen!
På lördagen, tävlingsdagen, steg vi upp tidigt och packade lite, kollade formen och kände efter. Det kändes ganska okej. Formen var med förutsättningarna bättre än jag vågat hoppas, känslan i kroppen var lite sliten men iallafall inte mer ont än tidigare. Caroline skulle käka frukostbuff’e och jag hängde med ner mest för att ha en möjlighet att reka inför söndagen 😉 Dock höll jag mig till min egen plan och laddade med riskakor.
Väl framme på tävlingsarenan rullade dagen- som alltid- bara på.. Inregistrering, ny färg, koll av bikini, fixa frissan osv. Jag kände under dagen innan att det ”drog lite” i ryggen när jag övade poseringen och på lördagen kändes det ännu mer. Jag är så tacksam att jag hade Pia och Ylva där som tittade och hjälpte och kom med lösning på hur jag skulle kunna posera utan att se ”sned” ut eller att det skulle synas att det tog emot.. TUSEN TACK!!
Uppvärmning och pumpning enligt konstens alla regler inför första momentet som var poseringsronden.. Ingenting slår väl ett par gamla hederliga push-ups 😉
Backstage hade vi en egen hörna tillsammans med Robban och Ylva som snabbt utökades efterhand som resten från MM Sports dök upp. Vilket underbart härligt gäng vi är! Det var många goa skratt, tokiga bilder som togs och peppning inför varje delmoment!
Nästa rond var styrkan och det gällde att hålla tungan rätt i mun och ladda vid rätt tillfälle.. Tidsplanen sprack (som oftast på dessa tillställningar) och vi var försenade med mer än en timme när chinsen väl skulle påbörjas.. Därefter dips, först ut var korta damer därefter långa klassen och sedan följde herrarna på i samma ordning.
Efter styrkemomentet kände jag att kroppen inte var helt okej. Och nästa moment skulle vara rodd 1000m, grenen jag inte ens vågat/ kunnat träna på.. Efter ett moget övervägande och samtal med Coach Tim så tog vi beslutet att jag skulle bryta rodden, för att inte riskera att gå i sönder helt. Det var ett otroligt jobbigt beslut att ta och tårarna låg fan på hinnan hela tiden.. Till slut blev det dags för min klass att ro och jag satte mig med Caroline i publiken för att se på och då bara brast det. Lipade som ett litet barn av ilska, besvikelse och förlorat hopp. Fy fan.
Den känslan hängde i resten av kvällen och jag var nog inte den roligaste partypinglan på dansgolvet med gänget lite senare, även om jag faktiskt var uppriktigt glad över att få ha dem omkring mig. På vägen hem på söndagen mådde jag inte särskilt bra, varken i kroppen eller i huvudet där tankarna for.. Alla dessa förberedelser, timmar och energi.
Igår fick jag se en bild på facebook som är tagen rakt framifrån då jag ska göra mina chins. Efter EN titt på denna så har jag slutat undra om det var rätt beslut att bryta; Jag kan SE hur påverkat mitt bäcken är bara genom att titta på bilden hur sned jag ser ut.
Som avslutning på min lilla berättelse om SM vill jag tacka teamet som fanns på plats och hjälpte mig att ta det beslut jag ALDRIG vågat ta om jag varit ensam! Jag hade inte varit smart nog utan troligtvis gått på vilja och jävlar anamma vilket kunde slutat i katastrof. Efter tävlingen har jag bara fått glada hejja-rop och peppningar om min situation vilket givetvis hjälpt mig en bit på vägen att inse vad som är viktigt! NI är grymma!!
Dessutom vann ju Robban sin klass och de andra i teamet som tävlade gjorde superbra ifrån sig de med, så på det hela taget var det en fantastisk dag som jag kommer att minnas med mycket glädje och vunnen visdom!! Så om jag blev oplacerad, kom på femteplats eller fick godkänt.. Titeln jag fick med mig hem kan inte mäta sig med erfarenheten.
Jag tillsammans med vinnaren i korta klassen; Jenny 🙂
