Förra inläggets eufori har bytts ut mot ett illamående och en kraftfullt sugande känsla från tårna längs vaderna och upp mot rumpan. F Y F A N…
Hur jag kan lyckas hetsa mig själv till den grad, då jag faktiskt trots allt var ensam på gymmet, att illamåendet kom som ett brev på posten och jag andades mig själv till cyanotiska läppar är för mig helt obegripligt. Och oförberett.
Dagens pass var ben och idag hade jag sedan tidigt bestämt mig för att det var dags att våga belasta bäckenet (jag skjuter det framför mig hela tiden, rädd för att misslyckas..) i benböjen. Vi snackar absolut inga stora tunga vikter, tro inte det. Det räcker med kroppsvikten på stången för att hela kroppen ska spjärna emot och hjärnan börjar skicka överlevnadssignaler.. Hur som!! Idag skulle vikten upp iallafall, i värsta fall som en bekräftelse på att det är för tidigt. Stegrade ganska snabbt för att inte trötta bäckenet för mycket innan slutklämmen, och det var väl någonstans där i klättrandet uppåt bland viktplattorna som det bara klickade till och Fröken FOKUS kom på besök. Med hög jävla röst i takt med Limp Bisquit på stereon såg Fröken FOKUS till att jag höjde inte bara vikterna utan även tempot.
Fortsatte med de benövningar som gymmet erbjuder (stångggggg 😉 ) och skulle avsluta med liggande legcurl med gummiband. KRAMP! Hela baksidan gjorde så ont. Men typ..skönt.. Blev färdig och la undan gummibandet och tänkte ta några djupa upphopp för att kräma till mina stumma ben, och då fortsatte krampen ner i tårna. Hann göra 4 upphopp innan jag vek ner mig..
Sitter nu, fortfarande oförmögen att ta mig till duschen, och dricker min EAA-XX. Och njuter- tydligen- av mitt illamående 😉
