Jag har gått från rosa som i vila till rosa som i power!
Under en veckas tid har kroppen strejkat, och jag har varit tvungen att vila. Dock fungerar ju inte min kropp så att den blir bättre av att vila utan det snurrar bara vidare i ett evigt moment 22 då jag blir stelare och känner mer smärta ju längre vilan går. Oftast försöker jag bryta det onda mönstret så tidigt som möjligt, och oftast går det enligt plan. Men den senaste veckan har varit svår, både tidsmässigt och min fokus har varit ur balans. Jag har låtit mig påverkas av yttre faktorer trots att jag gång på gång talat om för mig själv att inte trilla dit.
Så igår sögs den sista kraften ur mig.. trots en grym mental uppladdning med rätt människor och mycket kärlek runt mig, lyckades min energi glida mig ur händerna för att jag under ett ögonblick kortare än en sekund släppte fokus och gjorde mig mottaglig för negativ energi. Jag blev trött, lessen och till sist förbannad.
Jag kände en sådan total olust till det mesta, och därför är jag så tacksam för världens bästa Bam-Bam som aldrig sviker! 09.15 i morse ringde telefonen med det enkla beskedet ”Var klar om femton minuter, då hämtar jag dig sen ska vi träna”. Ingen tvekan, ingen tid att reflektera och tjugo minuter senare möts vi av Olli i dörren till gymmet. Det räcker. Det räcker med att andas in stämningen, sen är jag igång.
Må vara att kroppen gör ont, må vara att det är svårt att komma på och av bänken, må vara att jag slarvar och drar 20kg hanteln över näsan på mig själv.. Jag kör ett pressdominant pass för jag känner att det funkar bäst just nu, och jag avslutar med lite cykel för att mjuka det sista i bäckenet.
Knappa sextio minuter senare är jag klar. Med min kropp, min träning, min mentala sortering och ännu en påminnelse om vad som just nu spelar roll och inte.
Bättre rosa 🙂
