Igår morse var jag jordens lyckligaste!
Jag hade lyckats frambringa så mycket träningsvärk i kroppens alla muskler och lemmar att när jag vaknade kunde jag inte känna ETT DUGG av mitt bäcken. Det var som att all den sköna värken från föregående träningspass tog bort den verkliga smärtan och det var en ljuvlig känsla!! När klockan ringde för att ta mig upp på morgonträning ställde jag helt enkelt om den och gav min kropp presenten att sova vidare.. Då jag sällan är smärtfri när jag sover ville jag verkligen ta chansen och njuta..
Tur att jag skänkte mig den glädjen då. För i morse var det en helt annan melodi.. Vaknade när klockan ringde och var helt låst i bäckenet. Kunde nästan inte låta bli att hånskratta åt min egen naivitet som varje gång tror att det ska bli bättre för att jag ser en strimma ljus i horisonten. Avverkade således inte en enda minut på gymmet i morse, men kan tillgodo- räkna mig inte mindre än 30 minuter stretch. På rygg. I sängen. SEN kunde jag stiga upp..
Idag blir det ett pass med fokus på stabilitet och stretch. Och en hel dags mental träning då jag ska berätta för mig själv att någonstans där längst inne finns styrkan att palla med även en dag som denna.
