Jaa, låt den rusa, motorn i mig!!
Att vänta och längta varje dag efter att få träda in på gymmet är en gåva jag vårdar ömt! Att aldrig behöva tvinga mig själv till träning, att glädjas med muskelsmärtan och njuta av att svettas är få förunnat och jag är en av de lyckliga!
Igår värkte heela överkroppen, så det kändes jäkligt gött att vakna med vetskapen om att den skulle få vila och det istället var dags för benen. Hade korta 40 minuter på mig att försöka åstadkomma något (och mina kycklingben behöver en hel evighet kan jag meddela.. 😉 ) så det blev återigen ett pass med mycket reps, högt tempo och lägre vikter. Observera att lägre vikter ALDRIG innebär detsamma som LÄTT. Jag vill bli trött, slut, finito på ett träningspass, oavsett upplägg!!
Idag har jag fått ett ultrapass axlar som utövades under lunchen. Hade tänkt trycka in ett 300, men när jag insåg att jag skulle bli tvungen att välja idag så prioriterade jag axlarna. Fyra övningar i superset två och två, fyra set på varje och TEMPO, var klar och slut på 30 minuter och kunde återgå till jobbet i lagom tid tills de andra käkat färdigt.
Nice 🙂
