För några år sen hörde jag en intervju med en känd svensk skådespelare som ansåg att livet gick i 7 års intervaller.. jag kommer att tänka på det där ibland och tycker väl inte att det stämmer helt längre men reflekterar ändå över tanken..
Vart 7e år hände i såna fall stora livsförändringar, drömmar i uppfyllelse osv. positiva händelser som påverkar resterande liv.
frågan är väl när man börjar räkna.. är det från noll ?
.. 7, 14, 21, 28… men jag är ju trots mitt unga utseende 30 år i år.. 
och de senaste 2 åren har hänt mer än jag någonsin anat.. dvs 29-30..
åren mellan intervallerna skulle alltså vara transpoststräcka och förberedelser för det ”stora händelse året”. vi samlar erfarenhet och kunskap.
”Vi” ungdomar har ofta svårt att acceptera tid som bara går.,.. vi vill att allt ska hända och är livrädda för att missa något, att aldrig ”bli någon/något” osv..
enligt kvinnan i radion kommer det rofyllda med åren.. man lär sig varva ner, återhämta och prioritera det som är viktigt.. sluta sterssa över allt som skall hinnas med.
Vi ska kanske lita lite mer på ödet.. att det kommer till oss. Med detta menar jag inte att vi ska ligga på soffan och vänta på att nägon ska knacka på dörren och erbjuda drömjobbet.
Så klart ska vi fortsätta leva men sluta stressa inför framtiden och glömma bort nuet..
Det är ju NU vi lever…
Vi behöver lägga krut på att göra det som får oss att må bra, det som håller kroppen frisk och det som tar oss mot våra mål utan stress.
Vi behöver en miljö runt oss där vi är trygga. Människor rut oss som är trygga och ett hem passande vår livsstil och ekonomi.
Har man inte harmoni i livet behöver man ta reda på vad som krävs för att få det. Bara det isig kan få livet bli roligare och mer meningsfullt 🙂
Vi behöver utrymme för oss själva men såklart oxå människor runt oss som får oss att må bra.. ” städa bort” dom suger ur din energi, umgås mer med dom som får dig att skratta.. och mycket viktigt! umgås med dom du är trygg med, där du kan vara dig själv..
Alla har inte en självkänsla som är 100% ( antagligen ingen ) och är man då i sällskap där man är rädd för att vara sig själv.. så dödar man till slut den man är, blir ännu osäkrare och tappar all tro till sig själv.
Tilltro till sig själv behöver ni under resan till era egensatta mål och drömmar.
