Stången är viktad 100 kg och jag känner att min mentala inställning är helt fel.. ändå lyfter jag. 3 gånger innan jag släpper taget, står stilla, stirrar ner i golvet, samlar tankarna och summerar senaste tidens träning i minnet.
Jag har tränat sedan 4 December 2004, jag minns datumet exakt eftersom jag fick körkortet samma dag några år tidigare =) . Resan från starten till hit har varit en jäkla ko-stig. Krokig.. och ojämn.
Sedan 2004 har jag växt 10 cm som människa .. minst. Jag har övervunnit rädslor, vågat satsa, slitit hårt, besannat drömmar, lärt mig massor och inte minst träffat fantastiska (och rätt) människor.
Men jag har också gått igenom kriser, stora som små. I slutänden gör kriser oss starkare men när man är mitt i är det jäkligt svårt att fokusera på rätt saker.
Jag har gjort otroligt många misstag på dessa snart 13 år.. Misstag i allt. Jobb, karriär, relationer, vänskapligt, ekonomiskt osv men mitt i allt har jag skapat den ”athlet ” jag är idag.
Åren 2008-2009 var jag i absolut toppform. Jag fick hjälp av Maria Andersson, (fd Bodybuilder, och athletic fitness utövare,, numera maratonlöpare)med förberedelserna för tävlingsdebuten på DC november 2009. Placeringsmässigt på tävling var 2009 ingen topp och inte heller formen men jag var otroligt stark och drog lätt en 10a på 100 kg mark eller 6a på 120 kg som är mitt PB trots mina ynka 50 kg kroppsvikt.
Idag, efter skador, alldeles för utdragna dieter och försök att ”vara lite i form året runt” har jag tappat den styrkan och det gör mig helt ärligt ledsen. Och det var ledsamhet jag kände idag när jag stirrade ner i golvat och undrade vad och hur jag tränat senaste tiden eller åren för att tappa såhär mycket styrka. Jag ser bättre ut, absolut! Men är det de jag vill? Frågar jag mig själv.. kan inte besvara den frågan ens för mig själv?
För mig är känslan av styrka en frihet. Och en makt -eller kontroll-känsla som jag tycker om att känna och mår bra av.
När jag då som idag känner mig svag känner jag mig också vilsen.. och besviken på mig själv för att jag inte tränat hårdare, tagit vara på gymtiden och sett till min egna utveckling.
Ryggen har tidigare varit min starkaste muskelgrupp men som numera omvandlats till nått ångestframkallande och jag blir besviken typ varje gång.
Frågan är då om jag dagar som dessa glömmer, eller vägrar se, att det finns anledningar till varför jag ”försämrats” som jag gjort. De där kriserna i mitt liv, som jag nämnde innan, där jag vissa dagar fick lägga all min energi bara på att orka gå ur sängen. Eller såååå mycket tid och energi jag gjorde av med genom att vara otroligt ledsen, ängslig och rädd för en massa saker som jag idag förstått vart helt i onödan..
Men. Samtidigt som jag nu då gjort den här prestationsförsämringen i ryggen så har jag absolut blivit bättre i både ben(knäböj) och bröst(bänk).
Inför kommande tävling känner jag lite rädsla och vemod. Jag vill ju såklart förbättre mina resultat jämfört med förra året och frågar mig själv om det är möjligt.
Jag vet att jag förbättrats i både böjjen och bänken och det känner jag stor glädje och stolthet för. Däremot är jag klart försämrad i chins, dips och biceps vilket gör att jag kan sluta på runt samma repsantal. Detta är klart bara spekulationer och egentligen inget jag borde lägga fokus på.
Ja, som ni märker är det depptankar idag men jag delar gärna av mig av dom också. Inte minst för att dom visar att inget är en dans på rosor ( varför det nu skulle vara bra? borde mest göra ont.. vi säger ”dans på rosenblad” ) och även om jag stod på scen till folkets applåder i helgen, så betyder inte det att livet är en räkmacka och jämnt på topp. Man måste slita hårt för att komma dit man vill.
Mitt slit handlar inte om så mycket fysiska påfrestningar, utan nästan uteslutande mentalt och psykiskt.
Viktigt att tänka på, som jag själv periodvis har svårt att leva efter, är att som människa har du en fri vilja att välja! Du kan välja hur du förhåller dig till vissa situationer som uppstår, om du ska tolka dessa positivt, neutralt eller negativt, om du vill utsätta dig för dem igen eller inte! På samma sätt är det med hur du ser på dig själv! Du kan faktiskt välja om du vill skapa tilltro till dig själv, skapa självkärlek och bygga upp en bra självkänsla eller om du vill se mer på dig själv utifrån alla de problem som du upplever och som skapar begränsningar i din personlighet.
Din personlighet påverkar även hur du mår! Din personliga läggning, dina gener, även sociala faktorer är med och formar din personlighet. Du har en personlighet men du kan även förändra din personlighet, den utvecklas hela tiden, beroende på dina erfarenheter och hur du väljer att interagera med din omgivning! Genom att lära dig att HANTERA DINA TANKAR kan du rent praktiskt faktiskt förändra dig och uppnå bättre hälsa!
Mitt stora fokus nu, fram till tävling, handlar om att jag ska börja tro på mig själv, tro att jag kan, bevisa för mig själv att jag är stark, att det är detta jag vill och genomföra det.
Jag gör hellre saker jag ångrar än ångrar det jag inte gjort. Så tävling blir av!! Annars står jag där, som på Reppower, och surar för att jag inte vågade och inte trodde på mig själv. Helt i onödan.
A, just det.. jag trodde igår, när jag bloggade, att det vart armar idag men det vart alltså rygg. =) Jag väljer att inte delge dagens övningar då dom inte skiljer sig nämnvärt från tidigare upplägg.
