Nordic Grand Prix 2016 – en recap

Då har man landat lite efter helgens strapatser och äventyr. Trots att själva dieten för min del varade bara under en liten ynka vecka kändes den veckan så oäändligt lång och helgen kändes om möjligt ännu längre…

Den här gången körde jag på en back-load tömning, precis samma koncept som jag gjort till Tammer och som hade fungerat rätt bra ändå. Det innebär alltså: inga kolisar (aka. kolhydrater) i 3 dagar och sen ladda på med kolisar följande 3 dagar. Den här gången tänkte jag att jag skulle våga stänka på med lite extra kolisar för att verkligen få musklerna att fylla ut. Jag har läst om Jeff Wilsons approach där han har laddat på med nästan 1500 gram kolhydrater på sina atleter dagarna före tävlingen (utan att få en sk. ”spill-over-effekt”) så mina blygsamma siffror borde inte ha gjort så mycket.

Dock det som satta rejäla käppar i hjulet var min oväntade influensa… Den där irriterande som nu lustigt nog bestämde sig för att bryta ut på allvar och ställa till det. För var gör kroppen när den blir förkyld…? Jooo, den samlar ju givetvis upp sig allt vatten den kan hitta och vägrar släppa det…! Så jag kan ärligt säga att tömningen inte gjorde ett skvatt för min del! Jag vägrade tappa vätska under tömningsdagarna. Men det var bara att bita ihop och köra ändå, jamenar jag gjorde ju ändå den här tävlingen för att det var kul, att göra det för prestationen var det inte att tala om.

Så kom då helgen och dagen innan tävling! Vi ankom till hotellet på eftermiddagen, packade med väskor, färg och givetvis massa fisk, ris, potatis och RISKAKOR!

Gittan och Henrik var med som coacher båda två, vilket var tur när vi nu var 3 atleter som skulle tävla…! Vi fick turas om att gå och lägga färg hos Gittan först, denna gång satt ju färgen såååå mycket bättre än på Luciapokalen! Det var lite kul att stå och hänga i fönstret, helt utan kläder och titta ut över Stockholm.

Sen var det dags för inregistrering! Även här tyckte jag Fitnessgalan hade ordnat det riktigt, riktigt bra! Det gick snabbt och smidigt och alla atleter fick gå in i sin kategori i tur och ordning. Det uppdagades att vi nu bara var 6 stycken atleter som skulle tävla vilket innebar en direktkvalifikation till final för min del! Och det innebar också att jag fick gå min otroligt-inte-alls-inövade I-walk för första gången…. yaaay?

Dagen avslutades med en sista poseringscheck och justeringar av Gittan, lite riskakor och varm potatis och sen var det bara att ladda för tävlingsdagen med uppstigning kl 05:00.

Uppstigning tidigt med sminkning av min numera personliga sminkös Emelie och lite färg och sen i med all packning i bilen och bara att bege sig mot arenan. Förkylningen började göra sig mer och mer påmind med både frossa och halsont men det var bara att härda ut… Vätskan hade ändå släppt lite grann under natten så jag var bara glad att kroppen gav med sig och ville samarbeta lite, trots tortyren…

Vi kom till platsen, nästan först av alla och slängde fram både madrass, filtar, hantlar och givetvis riskakor. Rasmus skulle upp på scenen först av oss tre och fick börja ladda och pumpa ute backstage.

Dagen D!

Poseringscheck

Emelie i väntan på att kliva upp på scenen

Vad vore en fitnesstävling utan Nutella???

Upp-pumpning!

Sen var det äntligen min tur att gå upp, och med en ”liten” tidsmiss av ledningen fick jag ungefär 20 sekunder på mig att försöka skaka liv i musklerna och sen var det bara att smälla på leendet och strutta ut på scenen.

I samma stund som jag gick upp påmindes jag igen att jag inte behöver låtsas le, det kom helt av sig själv! För oj vad jag njöt! I samma sekund jag gick upp kom jag på att jag älskar det här, och både febern och frossan blåstes bort och det enda jag höll fokus på var domarna och på glädjekänslan som bara vällde över en. När speakern ropade ut till publiken att de skulle heja på oss och alla rop som följde gav mig till och med lite tårar i ögonen…

Så lika snabbt som vi var uppe fick vi vända och gå ner igen. I och med att vi alla skulle gå till final var det ändå mest ”for show” att gå upp nu, visserligen bedömde de vår insats även här men vi visste alla att vi ändå skulle upp på scenen igen.

Efter bedömningen var det bara att vänta 5 timmar på nästa… det var nog den jobbigaste väntan jag varit med om. I och med att jag lagt på ny färg så var det big nono att ha för mycket kläder på sig, då det skulle skava av färgen. Det hjälpte ju inte alls när man stod och frös som ett asplöv på vintern. Men snart så var det ÄNTLIGEN min tur att göra min I-walk på scenen igen!

Var så härligt att svassa fram och slå sina poser och ta emot publikens jubel! Direkt på I-walken var det prisutdelning och jag, med min inte alls så vassa form som jag haft tidigare, kammade ändå hem en 4:e placering…! Wow säger jag bara! Det här var verkligen kvittot jag behövde att jag ändå gjort en jäkla bra Reverse Diet (lite för bra kanske???) och att jag dessutom inte behövde oroa mig att den uteblivna tömningen skulle förstöra allting.

Emelie och Rasmus slutade på välförtjänta 8:e respektive 6:e plats. Är så himla stolta över båda två som kört på hela våren och har hunnit göra lika många tävlingar som jag fått ihop på ett helt år..! Snacka om bra diciplin.

Nu kan vi alla 3 gå på off-season med gott samvete, och riktigt äta upp oss och ladda för nya utmaningar. Kanske att det blir Nordic igen nästa år, vem vet? 😉