Idag började jag på min nya avdelning på Akademiska Sjukhuset. Det innebär nya patientgrupper, nya rutiner och framförallt en hel del nya intryck. Idag fick jag ge besked till en patient att hen inte får anstränga sig fysiskt under en längre period. I samma sekund som jag sagt det insåg jag hur hemsk den nyheten måste vara att höra. Träning är ju någonting som vi alla bör göra dagligen, någonting som säkert många känner en olust inför, vem gillar egentligen att ta ut sig fysisk utöver att vi har ett jobb, ett liv, att sköta?
Men för denna individ är träning, det vill säga att ta ut sig fysisk och belasta kroppens muskulatur och hjärta, någonting som nu inte går. För den här personen var just intensiv träning någonting som hen hållit på med hela livet. Att helt plötslig få höra att man inte får göra det var inte ett lätt besked.
Cykelturen till gymmet senare idag gick minst sagt lite lättare… Jag kände bara sån enorm tacksamhet till att jag faktiskt har sån tur att jag kan och får träna, att jag får belasta min kropp och ge mina muskler den energi och styrka de behöver. Dagens träningspass fick passande nog bli benträning. Jag fokuserade verkligen på att känna kontakten med musklerna, att verkligen få till den berömda pumpen, därav lite högre repsantal.
Med den skyhöga energin blev det ett av de bästa benpassen jag gjort och jag var så himla nöjd när jag med dallrande ben halvt rullade nerför trappan till omklädningsrummet. I fortsättningen kommer jag vara noga med att verkligen känna tacksamhet till varenda träningspass som jag får köra. Och kommer definitivt känna tacksamhet till den stundande träningsvärken…
- Frontböj: 5 x 10
- Benpress: 5 x 12
- Sittande benspark: 4 x 15-20
- Splittad knäböj: 4 x 15
- Hoppande utfallssteg: 4 x 15 per ben
- Box Jump: 3 x 15
- Step Up på bräda: 3 x 12
Som sagt… att rulla nerför trappan var ett faktum…
Kommentarer