Nu har det gått mer än 2 månader sen min senaste tävling och jag har kommit en bra bit på min off-season. Det har gått riktigt bra än så länge. Träningen har flytit på varje dag (#aldrigvila!) och maten smakar bättre och mättar som aldrig förr.
Jag har inte varit direkt otydlig med att lägga fram att jag sakta försökt återgå tillbaka till gamla rutiner och vanor. Jag har ett mål att inte göra skillnad på min on/off-season med mer än vad som behövs. Jag äter ju som sagt inte någon annan typ av mat nu jämfört med på diet, möjligen bortsett från en extra mjukmacka mer (eller två…). Jag tränar inte heller speciellt annorlunda mellan on/off-season.
Det jag pratar om nu är de vanorna, eller beteenden rättare sagt, som förut var nästan omedvetna vardagssysslor som nu inte längre är det. Jag hittade en bok som jag inte haft nöjet att läst än och tänkte att jag nu när jag har lite mindre tävlingstankar på huvudet äntligen skulle få sätta mig ner med den. Men så snart jag öppnat boken märkte jag hur förvånansvärt svårt det var att komma in i annars den ljuva stämningen och flow:et som jag tidigare haft när jag plöjt igenom böcker. Jag fick snudd på tvinga mig själv att läsa denna gång och givetvis kom jag ju inte ihåg ett enda dugg av de första 5 sidorna.
Det som istället pockade på min uppmärksamhet var de ”nya” rutinerna som jag haft under tävlingen: den inre klockan som snart sa att det var matdags, känslan att jag borde förbereda veckans matlådor, benen som otåligt började spritta när de suttit stilla för länge och så vidare… Det var då jag insåg att mina tävlingsrutiner, som jag hela tiden ansett vara nya och främmande för mig, nu hade förvandlats till mina automatiska vardagsrutiner.
Jag är van att förebereda mig inför tävlingar. Jag har tävlat massa gånger i sporter som tennis, innebandy, simning osv. Dock är det ju lite skillnad att förbereda sig för en tennsitävling, där det är en ny tävling nästan varje helg, jämfört med att förbereda sig inför en fitnesstävling, som går en gång om året. Inför en tennistävling pågår inte förberedelserna inför tävlingsmomentet ett halvår där du kommer behöva leva enligt otroligt strika scheman med mat, sömn, träning och att upprepa detta om och om igen tills det är dags…!
Det är ju snart ett år sen jag började med min tävlingssatsning inför Tammer och det innebär ett helt år med de konstlade rutinerna. Alla gamla vanor som gått på automatik hade jag plötsligt fått göra medvetna och schemalagda. Att göra dem automatiska igen är en process som inte bara är svår, det tar även lång tid…
Ibland kan jag önska att jag fortfarande är lyckligt omedveten om omvärlden, om hur mycket kalorier en bulle innehåller eller hur många (läs: få) kalorier ett gympass bränner. Men samtidigt är jag lycklig att jag ändå fått upp ögonen för verkligheten. Och nu är ju utmaningen att lära sig slappna av… Att sätta sig ned och läsa en bok och bara ta det lugnt utan en massa tankar som snurrar runt är någonting som jag hoppas kunna landa i så småningom. HItta tillbaka till mina gamla vanor, när världen runt om är förändrad.
Den här helgen är mitt mål att slappna av, ta det lugnt och mysa <3
Kommentarer