Jag har under alla mina år som elitidrottare lyckats undvika skador (bortsett från en brutal glidtackling en gång), men nu gick det visst inte längre 🙂 Under löparresan pressade jag löpningen lite väl mycket jämfört med vad jag brukar och det i samband med ett snett korsryggsben gjorde att belastningen på högerfot blev för stor. Diagnosen lyder stressfraktur och vila 6-8 veckor. Självklart inte alls kul, men hellre nu på våren än till hösten. Tråkigt är att jag missade det spektakulära Toughest ICE förra helgen. Men eftersom allt var bokat åkte jag ändå upp och det ångrar jag inte! Det var så kul att få träffa alla härliga människor, få se loppet och få testa ishotellet MEN det var självklart också fruktansvärt jobbigt att stå sidan om och missa något som man längtat efter och brinner för så mycket. Jag agerade hejarklack, för jag vet själv hur göttigt det är att bli påhejad under ett lopp eller en match. Så min roll tills jag är hel igen är att pusha, stötta och heja 🙂
Något jag ogillar i samband med detta är vissa kommentarer jag fått. ”Jag är inte förvånad” eller ”du har väl tränat för mycket” är inte alls kul att höra… Jag bryr mig sällan om vad andra tycker och tänker, men ibland behöver även jag som är stark och självständig lite stöd… Jag är elitidrottare som satsar mot VM, det är väl klart jag tränar en del då… Jag begär inte att icke likasinnade inte ska förstå, men då ska de inte ha nån åsikt heller när de inte vet hur det är. Jag tränar 7-8 pass i vecka, väldigt varierande träning, och när jag har barnen blir de mindre för då är dom prio 1. Jag älskar att träna och mår bäst när jag får göra de. Mycket tack vare de människor jag tränar med <3 Nu är jag i en fas i livet där jag kan lägga mycket tid på träning, åtminstone varannan vecka. När jag väl får en man igen så vet jag att de kommer finnas andra grejer som är roligare och viktigare. Sen vore de bästa att hitta en man som man träna med såklart 🙂
Jag behöver tack och lov inte vila helt, utan får göra grejer som inte belastar foten. Simning, cykling och viss crossfit är det som gäller nu!
Jag har alltid varit bra på att gilla läget och se de positiva. Denna händelse är inget undantag. Det kommer finnas jobbiga stunder (som att inte få springa elit på Toughest i Malmö), men jag kommer gå stärkt ur detta, mer taggad än nånsin. Det finns ju faktiskt betydligt värre saker man kan råka ut för 🙂
avslutningsvis vill jag tacka för alla kommenterar och allt stöd jag fått den senaste tiden, främst gällande skadan. Men också andra fina kommentarer som att jag inspirerar er. Om ni bara visste hur mycket alla era ord betyder för mig <3
Kommentarer