Hej,
Dagen är äntligen här.
När jag vaknade imorse kände jag mig helt uppspelt jag flög ur sängen. Jag började fixa hår och smink direkt.
Vi gick ut mot bilen och då började hjärtklappningarna, jag blev mer och mer nervös. Halvvägs dit kände jag mig lite lugnare, jag kände att det är bättre om jag spar mig tills jag faktiskt är där med att vara nervös.
När vi rulla in på parkering kände jag mig helt avslappnad och lugn vilket jag inte trodde att jag skulle göra. Det kändes coolt att få göra något sånt här. Jag gick in och tog min plats backstage började pilla lite mer hår fixade det sista sminket och övade lite poseringar in i det sista.
När de ropade ut bikini fitness -163 så ställde vi oss i ett led för att sedan ta oss till scenen. Då började adrenalinet pumpa för fullt, kändes som att jag skulle kräkas av nervositeten. Vi stod och vänta i ca 3 min som jag tyckte kändes som ca 30 min. När det är klara känner jag att shit nu gäller det skärp till dig släpp allt gå ut och ha kul.
Sen sa de mitt namn! Oh herregud tänkte jag bara!
Jag gick ut på scen och då släppte all nervositet, det kändes så naturligt att stå där. Jag såg ingen. Jag bara stod där och låtsades som att jag stod på gymmet och övade på poseringarna. Det kändes bara kul! Varför var jag så nervös över detta? Det var ju inget att vara nervös för. Allt gick jättebra.
Jag gick tyvärr inte vidare till finalen men jag kände ändå att jag hade vunnit. Jag har vunnit över alla mina rädslor jag har gjort den här långa resan och vågat ställa mig på scen utan problem. Jag är STOLT över mig själv. Jag hade ett mål och körde på det till slutet. Det var så kul att jag kommer fortsätta tävla nästa tävling blir i december när jag ska köra Lucia Pokalen!
För mig är det en seger en egen seger!
Kommentarer