När är det nog?

22 februari, 2016
22 februari, 2016

2000-talet, då alla helt plötsligt blev utseendefixerade och besatta av uppmärksamhet. Det duger inte längre att bara vara sig själv, att vara den man alltid varit. Man måste ändra sig FÖR ANDRA, för att bli accepterad, för att känna sig bekväm och för att må bra. Det är ju helt sjukt, att det har gått så långt att en del extrema människor opererar nästan varenda liten del på sin kropp, för att kunna MÅ BRA. Att må bra kommer alltid att komma inifrån, och det där begäret av uppmärksamhet uppstår oftast av en osäker självkänsla och insikt till sig själv. Man vet inte vad man vill, man vill hela tiden sträva efter att bli accepterad: men av fel orsak (för sitt utseende). Man ska inte behöva tänka, fundera eller bry sig om hur man ser ut för att bli accepterad. Det man måste lära sig acceptera är att vi alla är skapta olika, på vårt alldeles unika sätt. Vi har alla egenskaper som är unika för oss. Varför vill vi vara likadana, som en i mängden? Varför tycker vi att vissa egenskaper är ”snyggare” och mer tilltalande än andra? Det är kort och gott för att media och samhället har skapat en sån hysteri och lyft fram just dessa egenskaper. Människan vill alltid känna en samhörighet, som en flock. Det är naturligt för oss att vilja känna oss som ”en i mängden”. Men i och med ny teknologi och nya möjligheter, har vi gjort det möjligt att förändra saker som förr inte var möjligt att förändra. Idag kan vem som helst (som har pengar) förändra utseendet på sin näsa, sina läppar, kroppsformen osv.

Om man tänker efter, lever vi alla i en stor jävla bluff. I skvallerblaskorna visas det bilder på ”världens snyggaste kvinna” eller ”världens snyggaste man”. Oftast då någon form av kändis (för vi ”vanliga” människor räknas ju inte), och nästan till 100% har den personen opererat någonting med sitt utseende för att se ut på ett visst sätt. Tycker ni att det känns rätt att en sån person ska hamna bland världens snyggaste???? Är inte skönhet att vara naturligt vacker? För om det inte är det, isåfall kan ju vem som helst toppa den där listan, om man har tillräckligt med pengar. Innebörden ”snygg”, eller ”vacker” förlorar ju då sitt begrepp, eftersom att ALLA kan vara det numera, då insidan tydligen inte räknas längre.

Det är hemskt att dagens ungdomar ska växa upp i den här besattheten av utseende och bekräftelse som härjar runt på alla sociala medier, och det som är ännu mera hemskt är att VUXNA MÄNNISKOR även hakat på denna bekräftelse-trend för att försöka hävda sig. Ska inte de äldre vara förebilder för de yngre, osäkra själarna som ännu inte hittat sig själva än? Jag mår illa bara jag tänker på det. Och anledningen till att jag tar så illa upp är för att jag SJÄLV har varit där, jag har varit den där tjejen som försökt passa in, som trott att jag varit överviktig, fet och ful. Som försökt väga upp allt med att ha löshår, lösnaglar, 10 ton smink. Men vet ni vad? Jag mådde inte ett dugg jävla bättre för det. Jag mådde sämre. För jag kände hela tiden KONSTANT press på mig själv att ALLTID se bra ut, att alltid ha smink, fixat hår, fina kläder. Jag strävade hela tiden efter att bli smalare. Men som tur var nådde jag aldrig ett kritiskt stadium av min vikt. Någonstans på vägen, hittade jag mig själv och meningen med allt. Att det är insidan som räknas ändå, och att alla kan försöka intala sig själva att utseende är allt. Men för mig var det nog, jag ville inte längre vara en del av det samhället. Jag valde att stå utanför. Och jag hoppas att fler inser att vägen för att må bra inte handlar om att lägga ut halvnakna bilder på sociala medier, hela tiden söka bekräftelse av allt och alla och göra sig själv till något slags offer. Det handlar om att inse att man är bra som man är, oavsett om man löshår och opererad näsa. För det handlar om hur du är som person, både mot dig själv och mot andra.

kommentarer, 289 Visningar

Kommentarer

kommentarer

westerbergelin

Posts Google+