en liten reflektion som jag har gjort över varför jag är så nöjd med min tillvaro… vad jag har gjort annorlunda sen tiden då jag inte mådde lika bra till exempel, och det är att jag har ändrat mitt sätt att tänka och se på saker. jag har inte gjort det helt på egen hand, för jag har haft personer omkring mig som fått mig att må bra och vara positiv. alla har inte varit med ifrån start, några har jag ”fångat upp” senare under min ”resa”.
En av dom är en väldigt fin tjej som jag inte känt speciellt länge, men som förstår mig precis på pricken. Från första gången vi pratade och började skriva till varandra kändes det som att vi hade känt varandra hela livet. Alla tankar, funderingar och drömmar. Allting förstod hon. Hon tyckte inte att något var konstigt, flummigt, och hon dömde inte. Hon lät mig bara skriva om allt och inget, från det minsta problemet till det största, om vardagliga funderingar och frustationer. Och det bästa av allt var att hon förstod ALLT. Och då menar jag inte att hon lyssnade/läste, skrev ett tröstande ord som fick mig att må bättre. Hon beskrev hur hon kände, att hon hade varit med om samma känsla. Och det är just det som fått mig att må bättre, tror jag. Att jag har skrivit av mig om känslor, hur saker och ting känns, hur det känns när jag konfronteras av ett problem och ett hinder. Det är svårt att förklara, och det blir lätt flummigt vilket gör att inte alla kan förstå. Det kan handla om den mest vardagliga saken, som får mig att börja tänka och fundera, vrida och vända på det i all evighet. En liten, liten sak, som kan ta upp all min tankeverksamhet.
Jag har haft blogg i flera år, till en början där jag skrev om dom mest vardagliga sakerna. Det som skiljer sig ifrån då och nu är att jag aldrig skrev om hur jag kände. Jag skrev på ett objektivt sätt, utan känslor. Jag beskrev vad jag hade gjort, kanske någon bild, och man kunde urskilja om det var ett glatt eller ledsamt inlägg, men inte mer än så. Idag är mina inlägg mer djupgående, jag förväntar mig inte att ni alla förstår eller gillar det jag skriver. Jag skriver för min egen skull, för att jag mår bra av det. För jag har märkt att det hjälper inte att stänga saker inne, man måste släppa taget om saker.
En annan sak är att genom detta har jag (omedvetet och ibland medvetet) ändrat mitt sätt att tänka och se på saker och ting. Jag har försökt vända de mest negativa sakerna till något positivt, jag försöker varje dag att se det positiva i allting och med allting som händer, trots att det för stunden kan verka negativt eller ”dåligt”. Men jag tror på att allting har en mening, och fortsätter du att tänka positivt så kommer du att dra till dig positiva saker. Dessutom så är det ju ingen som mår bra av att gå runt med negativa tankar, och inte heller din omgivning. Varför inte bara gå runt och va glad? Det enda som kan hända är att du varit glad i ”onödan” 🙂
Kommentarer