Under resans gång mot min första tävlingssatsning mötte jag ett flertal vänner/bekanta/kollegor som kände sig tvungna att ifrågasätta mitt beslut, och med det, mina handlingar. Att träna extremt mycket och att äta enligt ett, i gemene mans ögon, extremt matschema och göra prioriteringar utefter att få de två delarna att fungera med jobb, barn, fritid leder till frågor.
Det var jag beredd på.
Varför? Hur? När? Hur mycket? Är det vettigt? Bra frågor, och oftast välkomnar jag ifrågasättande. Jag tycker att det är klokt att inte bara acceptera fakta rakt av. Men det finns olika sätt att ifrågasätta på.
Jag möttes förutom av vettiga frågor, utav ett ständigt trugande med mat och godsaker som jag tydligt förklarat inte ingår i min kostplan – bara för att testa och se om jag kunde stå emot eller om jag skulle ”misslyckas”. Jag möttes av ”Men GUD vad du är tråkig!” och avvisande – för att jag inte följde det sociala spelet och drack alkohol som ”alla andra”, och jag möttes av att ”Du ska inte tro att du är nåt”. Jag möttes av människor som för att själva känna sig bättre, pratade ner mig och andra.
Med en nuförtiden bra självkänsla så var detta inget som jag lät hindra mig på vägen. Oftast skakade jag av mig, men vissa personer gav gliringar som faktiskt gjorde ont. Inte för det som sades, utan p.g.a. vem som sade det. Människor jag tyckte om, visade sig inte vilja att jag lyckades med min satsning.
Jag kan förstå, att alla inte förstår just det val jag gjort, men jag skulle önska att fler förstod varför – att jag funnit något jag brinner för. För att det går att förstå passionen i någon annans beslut och satsningar, oavsett om det är karriär, styrketräning, knyppling, bilmekande, korvstoppning, bergsprängning, tatueringar, pianospelande, studier eller vad man nu väljer.
Det går att stötta sina vänner när de väljer att satsa på något de brinner för – oavsett om man själv tycker om just den aktiviteten eller ej. Ingen blir en mindre bra människa för att någon annan åstadkommer något just som just De brinner för. Världen är full av lika många hobbies, intressen och passioner som det finns människor. Ingen behöver vara utan! Det handlar inte om att jag eller någon annan vill ha konstanta hejarop och hyllningar, utan det handlar om att kunna säga till andra att ”det du gör är grymt!” ”Bra jobbat!” och förstå att en själv inte är sämre för det. Det handlar också om att satsa på sin egen passion, och strunta i vad andra tycker. Dessa faktorer verkar tyvärr för många inte vara kompatibla.
Tänk om alla kunde lägga lika mycket tid på sina egna passioner som de gör på att försöka förstöra för andra!
Men jag får nog själv förstå nu, att alla inte förstår…
Kommentarer