För något år sedan ledsnade jag totalt på det gym jag då tränat på i tre år. Jag ville vidga mina vyer, träna med enbart likasinnade – som brann lika mycket för styrketräningen som jag, bli sedd och prioriterad som kund.
Jag bytte gym till en av de större kedjorna i min del av landet, och ångrade mitt val redan efter några månader. Till sist vantrivdes jag rent av. Den känslan uppstod i samband med att jag drog igång satsningen mot Luciapokalen och jag kan idag se att en del resultat nog uteblivit pga det. Man presterar inte bra när man vantrivs, så enkelt är det. Faktiskt så blev träningen väldigt halvhjärtad många dagar.
MEN – det som faktiskt var bra med den eländiga ”utflykten” till det andra gymmet var att jag var tvungen att tänka efter hur jag ville träna, varför, med vem och i vilken miljö. Jag behövde tänka över vad jag ville ha och vad jag kunde tänka mig att göra avkall på?
Och efter att ha bitit ihop och betat av månad efter månad på det där jävla gymkortet jag tecknat mig på, och värkt länge på alternativen så bytte jag tillbaka till mitt gamla gym för någon månad sedan. Det var det enda alternativ som kändes ok över huvud taget, så jag ringde och frågade om jag kunde få komma och köra ett pass för att känna på.
Känslan var som att komma hem igen. Första passet var jag där i nästan tre timmar, snackade, lyfte, körde cardio och till sist gled runt i strumplästen och åt mina russin och var allmänt nöjd med tillvaron.
Med gymbytet kom träningsglädjen omedelbart tillbaka och med den en hejdlös träningsvärk! 😀 När det är roligt att träna och jag känner mig bekväm i miljön så tar jag i ordentligt – tydligen!
Stort tack till Ann och Reijo och övrig personal på Motionspalatset för varmt välkomnande tillbaka!
Kommentarer