Jag har inte skrivit på ett tag men många, om inte de flesta, vet nog att det gick riktigt bra för mig i min debut tävling i Alströmerpokalen där det blev en 1:a plats i min klass Men´s Physique Mellan klassen (fler bilder ser ni längre ner). Jag är oerhört glad och tacksam för det och framförallt för allt stöd och alla gratulationer. I detta inlägg vill jag passa på att säga tack till Nuran❤ Min sambo, min coach, min älskling, mitt bollplank, mitt stöd, min kritiker, min kostrådgivare & mitt ALLT i denna satsning!⭐ Du hjälpte mig med allt in i minsta lilla detalj och förberedde mig på bästa sätt. Utan dig hade detta inte gått & heller aldrig påbörjats. Tack för att du gjorde vår resa minnesvärd på alla sätt och vis! <3
Så här med distans till det hela så var det en jäkligt rolig resa men resan är inte över än. För att landa så måste man någon gång ha flugit och den som har flugit vill såklart göra det igen. Jag tar sikte mot nya mål och hoppas kunna leverera en ännu bättre fysik nästa gång det beger sig! Har dock inte helt bestämt riktigt när ännu för i och med att jag och Nuran flyttade precis efter sommaren så har jag inte hunnit fokusera riktigt. Min tanke var decembercupen och Luciapokalen men nu kanske det istället blir våren… Jag har mina funderingar. Det kanske bestäms snart får se!
Vad hände då efter tävlingen och fram tills nu? Jag upplevde för första gången i mitt liv att luften gick ur mig lite. De första dagarna efter tävlingen var jag galet taggad på att gå till gymmet (förmodligen hög på kolhydrater och energi). Jag sprang iväg och bara lyfte och lyfte! Jag var konstant hungrig och då åt jag såklart vad jag ville och det jag hade saknat under min diet. Jag hade så mycket energi att jag skulle ha kunnat flytta berg. All god mat i stora mängder medförde såklart att jag började tappa tävlingsformen ganska omgående. I mitt huvud hade jag, trots alla kloka personer jag har runt mig, inbillat mig själv att jag skulle kunna hänga kvar i den formen lite lite längre. Efter någon vecka förstod jag att det inte skulle gå och då var det lite svårt att motivera sig att gå iväg till gymmet. Säkerligen skrek kroppen efter vila och återhämtning men jag själv såg det som att jag hade tappat suget. Jag fokuserade på annat i någon vecka, åkte till Kap Verde-öarna, lade all kraft på vår flytt till Askim och jobbade som vanligt. Sakta började jag sakna gymmet och tog mig dit för att göra det jag mår bra av. Jag startade i och med det automatiskt att äta bättre och att sätta upp nya mål för mig själv (och då menar jag inte tävlingsmål). Jag satte upp en ideal ”off season vikt” som jag önskar hålla, ändrade på mitt träningsschema, tog bort all cardio, körde bara ”roliga” övningar och jag begränsade mina träningspass till max 45min. Små ändringar men allt enligt vad jag själv ville ha!
Så vad är min poäng? Jo, att nu är träningen återigen fantastisk rolig och något jag dagligen längtar efter tack vare att jag tillät mig vila och hitta tillbaka till vardagen. Jag känner mig återigen motiverad och detta tack vare 3-4 veckors vila och fokus på annat. Träningen är inte livet det är en del av livet. Gör du träningen till ditt liv så kommer det att leda till att du den dagen du inte vill eller orkar träna kommer finna mycket i tillvaron meningslöst och kanske till och du kanske till och med kommer börja ifrågasätta dig själv. Ge dig därför tid att landa och verkligen fundera över vad du gör, hur mycket du ska göra av det och vad du egentligen vill få ut av det.
Nu när jag landat och återigen kommit igång så tänkte jag ägna nästa inlägg åt att berätta hur jag har gjort för att äta rätt och kunna bygga upp en ännu bättre fysik under hösten/vintern. Sedan får vi se om några nya planer avslöjas 😉
Bilderna är från muscle.se & från min Instagram.
Följ gärna min resa på Instagram: robertoxalino
Kommentarer