Gone?
Här har det varit tomt! Och förklaring kommer att komma, men det känns lite tråkigt att skriva om tråkigheter ist för personbästan 😀 Men detta kunde inte undvikas.
Det är Fredag den 3e och jag är påväg hem tidigt från jobbet. Då får jag veta att vår äldsta son vaknat från sin middagslur och känns sig konstig, kort därpå kräkts. 1 gång, sedan var det bra, och han mådde prima. Så ja, vad väntar nu tänkte jag, men inget händer mer förrän på Lördagen. Då kräker vår yngsta, 1 gång, och precis som innan, inget märk färdigt. Söndagen kommer och jag känner mig under kvällen lite små risig men går och lägger mig i hopp om att vakna prima. 01.13 vaknar jag av att japp, nu är det minsann min tur så jag säger till min sambo att du jag går ner och fixar detta, så väcker jag inte resten av huset 😉
Jag går ner och sätter mig på toalett sitsen för att vänta ut det, och börjar bli lite vimmelkantig, så jag sätter mig ist ner på en barnpall där jag plötsligt känner att hela min värld håller på att rasa samman och DÅ, nu ska det minsann ut, så jag öppnar toaletten och skall kräka då det hugger till i halsen. Där är det slut, och jag ”vaknar upp” och allting är vitt, jag blinkar, känner mig för, men allt är vitt. Jag vet att jag finns, men jag vet inte var, jag har dött tänker jag och sakta börjar gripas av panik. Men jag kan inte ropa, jag får inte riktigt ut orden för paniken gör att jag hyperventilerar. Här vet jag att jag faller ner till golvet och då flimmrar sakta min syn tillbaka och efter ett par försök lyckas jag få kraft i rösten och ropar efter min sambo och ropar det hände igen…
För två år sedan så hade vi en magsjuka i familjen och jag lyckades åstadkomma samma fenomen som denna gång, jag svimmar och vaknar blind, desorienterad och i tron på att jag är död. Att prata om det nu kan vara lite lustigt, men tänker jag tillbaka till känslan vid tillfället så är det inget jag önskar någon att uppleva!
Denna gången har jag tuppat av, och slagit i huvudet någonstans, så idag, 1.5 vecka senare, har jag fortfarande ett jack i skallbenet och blåmärke.
Vasovagal Synkope
Det är en medicinsk term som betyder att man svimmar på grund av att hjärnan får för lite blod. Genom blodtrycksfall och/eller långsam puls blir blodförsörjningen till hjärnan helt enkelt för dålig. Orsaken är att kroppens s.k. autonoma nervsystem med den kraftiga vagusnerven påverkar hjärtat att slå långsammare (bradykardi= långsam puls) och ofta faller även blodtrycket.
Symptomen varierar ganska mycket mellan drabbade patienter. Några får en lätt huvudvärk, yrsel, börjar svettas och klagar på att det känns obehagligt. En del blir illamående och mycket bleka (blodet lämnar ansiktet). Några får hörsel – eller synrubbningar innan de svimmar, och i mitt fall så hinner jag vakna innan mina sinnen kommit igång igen.
Efter
Idag har jag varit hos läkare och konstaterat att det inte är något man kan göra åt det och som jag förklarade så, för 2 år sedan hände det första gången. NU har det hänt en andra gång. Nästa gång jag kommer att behöva kräkas kommer jag nog vara livrädd för vad som komma skall, för enl. läkaren kan jag förvänta mig att det sker. Bra att veta såklart, men också något stressande 😉
Efter detta hänt så gick mitt immunförsvar under och jag har sedan 1 vecka tillbaka även dragits med en stört jobbig förkylning, men första passet avverkades igår, något kraftlös, men nu är det bara att sluta lipa och på´t igen 🙂
Thats all, och sorry att det inte var ett så upphetsande träningsämne som man skulle kunna önska 🙂
Tjo!
Källa: http://www.arytmia.se/site/page/vasovagal-synkope
Kommentarer