Ibland hamnar man i en såndär jobbig berg och dalbana av känslor. Känslor som man inte kan styra men ändå inte kan låta bli å ha.
Sista tiden har de varit mycke sånna dagar. Vissa dagar har ja bara velat slänga in handduken, ge upp allt och bara gräva ner mig själv. Bara skrika ” Gå tillbaka, gå iväg och titta inte tillbaka.” Men jag kan inte, jag vill inte. Mitt hjärta tillåter mig inte eftersom det vill något annat. Jag vill känna lycka, inte bara under dom där speciella stunderna utan hela tiden.
Ena sekunden är man glad och lycklig men lika fort dras mattan bort under en och man är tillbaka till verkligenheten.
Men nånstans har man ändå kvar de där lilla hoppet, den där lilla tron att snart, snart är de min tur. Min tur att få uppleva lycka, uppleva den där speciella känslan i kroppen som gör att hjärtar hoppar över ett två slag.
Vill inge längre bli ledsen över en bild, över en text eller över de jag måste se med mina egna ögon.
Men jag vet att jag är stark innerst inne, har hela mitt liv fått kämpa för mitt och de jag vill ha. Kommer inte sluta kämpa nu heller.
Jag kämpar för min och Kians lycka. Att vi ska känna trygghet och kärlek och viktigaste av allt L Y C K A
Men jag vet att denna berg och dalbana av känslor kommer vara ett tag till. Vissa kan bli bättte vissa måste man tyvärr ha kvar vare sig man vill eller inte.
Min tro och min hopp kommer alltid finnas kvar även under dom tyngsta dagarna
Men jag är lycklig över att ha dig i mitt liv nu och för alltid ❤️
Kommentarer