Något jag verkligen avskyr och då menar jag verkligen avskyr det är oförmågan av att inte kunna förstå varför något ter sig som det gör, speciellt när det gäller kroppen. Efter flertalet dieter och tävlingssatsningar har jag dock lärt känna min kropp på ett helt nytt plan än tidigare. Jag har lättre att uppmärksamma när något inte är som det ska, exempelvis om kroppen är mer vätskig än vanligt.
Hursomhelst, några dagar innan nyår började jag känna mig mer vätskig än vanligt, magen speciellt kändes uppblåst och vätskefylld. Dock tränade jag på som vanligt och hoppades på att det skulle försvinna. Dagen innan nyår hade känningarna i magen övergått till en smärta jag aldrig tidigare upplevt. Det resulterade i att jag åkte till akuten, där de hänvisade mig till att styra bilen mot vårdcentralen, vilket jag också gjorde. Efter ett antal timmar och massa undersökningar kunde de konstatera att mina infektionsvärden var aningens förhöjda. Trots att jag beskrev smärtan och dess lokalisering (vänster sidan), beslutade läkaren för att skicka mig vidare till Borås och gyn-akuten.. Ytterligare timmar spenderades i väntrummet och på att köra bil, utan att något kunde fastställas. ultraljud och så vidare gjordes och det enda de kunde hitta var att det fanns lite vätska i magen.. De hänvisade mig återigen till akuten, men efter 8 timmar på sjukhus hade jag fått nog. Då smärtan kom från vänster sidan av magen kunde vi (jag och mamma) ganska snabbt utesluta att det skulle vara blindtarmen.. och styrde därför bilen hem..
Dagarna gick och jag höll kosten som vanligt och tränade på som vanligt, dock körde jag inte mage eftersom jag fortfarande kände att något inte stod riktigt rätt till. Det kändes som jag hade bubblande lava i vänstersidan av magen, men eftersom jag inte är en person som låter mig stoppas av en bubblande mage tränade jag vidare. Eftersom jag dessutom är ryttare i grund och botten är jag van vid att ge mig upp i sadeln igen ganska omgående efter att ramlat av.
Natten mellan onsdagen och torsdagen hände det något, smärtan som jag känt innan nyår var tillbaka, denna gången värre än någonsin. Jag gick upp tog två alvedon och gick och lade mig, men inte ens det hjälpte. Hela torsdagen (igår) spenderade jag liggandes, då smärtan steg för varje steg och andetag jag tog. På kvällen styrdes bilen mot Alingsås och Doktor Thomas, som ganska snabbt kunde fastställa att muskelfibrerna i magen gått av.
Kontentan av detta är, att jag under några veckor måste utesluta all styrketräning, undvika att böja mig ner och ta upp väskan, undvika att skratta allt för mycket, ja helt enkelt undvika allt som kan innebära påfrestning för magen.. Dock så får jag promenera, köra PW:s och eventuellt cykla, men det är inget jag kommer börja med i helgen, utan förhoppningsvis i mitten eller slutet av nästa vecka.
Trots den nästintill outhärdliga värken i magen och det kommande träningsförbudet så känner jag mig lättad, eftersom jag nu vet hur jag ska gå tillväga för att bli bra. Dessutom kör inte dieten igång riktigt än och jag har tillsammans med min coach Mikael Merighetti lagt upp en plan för de kommande veckorna gällande både kost och PW.s.
Kommentarer