Äntligen har jag börjat landa, stressen har lagt sig och motivationen är återigen på topp. Efter att varit hemma i 2 veckor känner jag mig mer utvilad och mer på gång än någonsin igen. Dock har väl träningsmotivationen funnits där hela tiden men idag vaknade jag verkligen upp och ville inget annat än att trycka i mig frukosten för att kunna gå till gymmet.. Hur underbart är inte det då?!? Träningen har flutit på bra det senaste och strykan smyger sig sakta men säkert tillbaka, trots att jag ligger på ett kaloriintag som är något lägre än normalt. (1600-1700/dag). Någon som är utomstående och inte särskilt insatt i denna världen skulle kalla det diet, jag kallar det livsstil. Det finns säkert många som har åsikter om mitt låga intag, men det bryr jag mig inte om.. Det kommer alltid finnas individer som anser sig veta bättre eller ha åsikter om andras kost/träningsupplägg.. sen finns det också individer som faktiskt har mer kunskap och de ser jag upp till. Men.. det finns inte någon som känner min kropp bättre än vad jag gör och jag anser att detta är vad som fungerar bra för mig just nu speciellt eftersom träningen flyter på bra som den ska och styrkan bara ökar.
Dock kommer jag säkerligen behöva öka upp mitt intag när det är dags att sätta sig i skolbänken till hösten igen, men det är något som jag får ta då. Jag har tur som fungerar på ett relativt lågt kaloriintag, annars hade knappast tävlandet och dietandet fungerat så bra som det gör ihop med skolan. Jag måste dock medge att det känns oerhört skönt att min självkännedom ökat tillsammans med medvetenheten gällande vad/vilka som är värda att lägga energi på. Om jag ska vara ärlig, tror jag det är något jag tagit med mig från mina perioder under diet, eftersom det är så oerhört viktigt för mig att stressa så lite som möjligt under dessa perioder. Det gör mig verkligen glad, speciellt eftersom målet med min första tävlingssatsning var att utveckla och förbättra min självkännedom och på så vis självkänsla och självförtroende. Jag kanske inte är där än, men jag känner att jag är på god väg och det gör mig ständigt påmind om att jag gör detta för MIG och ingen annan.. Satsandet och min livsstil är inte en del av en trend, inte något som görs för att passa in. Att utmana mig själv det vill säga att pressa mig själv är något jag likställer med positiv progression och att ständigt se mig själv utvecklas till det bättre är en oerhört viktig aspekt för mig. Det är även det som driver mig framåt, det är även ingrediensen jag använder för att motivera andra. Därför är det så oerhört viktigt för mig att göra saker för mig, jag skulle på så vis aldrig kunna hålla en diet, ett satsa som jag gör om jag gjorde det för att vara en del av en trend. Saker jag tar mig an måste ske helhjärtat och basen måste bestå av 100 % egen vilja.. Annars fungerar det inte och det är precis det som gör att ingen kan rubba eller får mig att ändra riktning när jag väl bestämt mig för något, varesig det är fitness eller val av uppsats/forskningsämne i skolan.
Kommentarer