Ni vet den där känslan när allt sakta men säkert faller på plats, när solens strålar lyckas nå ner till botten av den mörka brunn eller vad det ju kan vara man befunnit sig i? Lättnaden och även euforin av att känna hur pusslet jag de senaste månaderna suttit och försökt att få ihop har under de senaste veckorna gått från att vara en kaotisk röra till att likna något nästan komplett! Anledningen till all stress som jag pratat om tidigare har berott på ett par kompletteringsuppgifterer som krävt mycket tid och energi, något som det varit lite ont om på grund av mycket andra uppgifter i skolan. Anledningen till att jag hamnat efter beror inte på tävlingarna innan jul utan snarare på brist på rutin gällande skrivandet av akademiska texter på engelska.. Men som Yoda säger ”There is no try – do or do not”! Det är exakt vad jag gjort också.. Jag har givit allt, då menar jag verkligen allt, de senaste veckorna/månaderna för att få ihop allt för att kunna hålla mig till planen att inta scenen den 2 april i Alingsås! Trots den storm som varit med mängder av skolarbete och låg kaloriintag, är jag nästan i hamn!!! 3 uppsatser har skrivits om på mindre än halva tiden av den ursprungliga tiden vi hade att skriva dem på och jag har dessutom lyckats förbättra min engelska något enormt enligt mina lärare! Inte nog med att jag är i fas, jag har även lyckats förbättra mina akademiska kunskaper i engelska trots pågående diet, vilket självklart resulterat i stärkt självförtroende och självkänsla! Oerhört mycket har förbättrats både fysiskt och psykiskt sen jag klev av scenen den 28 november (Luciapokalen). Jag har återigen bevisat för mig själv att jag har viljan och även möjligheten att ta mig exakt dit jag vill – det om något är en oerhört viktig egenskap att ta till vara på i dagens samhälle. Dessutom har jag kommit underfund med vikten av att prioritera när det gäller såväl individer som hör hemma och inte bör läggas någon som helst energi på, då de suger ut energi istället för att ge tillbaka.. Dock ska jag inte skjuta under stolen med att jag fortfarande har en tendens att tänka på tok för mycket i framtida termer men det har verkligen förbättrats oerhört mycket och jag är därför väldigt stolt över mig själv och min resa! 11 månaders distansen är snart över och tackvare min egen vilja, peppande från familj, vänner och fästman kommer jag avsluta denna resan på bästa möjliga sätt vilket också innebär att början på nästa diet inför tävlingarna under 2017 inte kommer bli annat än grym! Det påminner mig också varför jag valde denna livsstil från första början.. För att stärka mig själv men också för att jag älskar utmaningar!
Kommentarer