Så var det plötsligt över, det här jag jobbat för i ett helt år. Det jag längtat efter och drömt om. Visste att det skulle kännas tomt, men kanske inte på ett såhär negativt sätt.
Det är första gången i mitt liv som jag satt upp den här typen av specifikt mål med en deadline och utstakad väg dit med delmål. Första gången jag bulkat och deffat. Det har varit en otroligt lärorik och spännande resa och jag skulle ljuga om jag sa att det varit enkelt. Jag har haft en bruten fot, varit sjuk, deppig, stressad, jobbat för mycket, haft svårt att gå upp i vikt, haft svårt att gå ner i vikt, haft svårt att få kontakt med rätt muskler och få träningsvärk på rätt ställen och haft svårt att tro på mig själv.
MEN jag har haft så otroligt roligt på vägen och lärt mig mycket om mig själv och om min omgivning. Jag har fått så mycket bättre självförtroende och jag har lärt mig att trivas med min kropp. Jag har fått fram vinnarskallen i mig och veklingen kämpat för att nå målet.
Det viktigaste jag lärt mig är att ens inställning påverkar väldigt mycket. Jag gick in i dieten med en positiv inställning. Nej det är inte synd om mig för att jag går på diet. Det är mitt val och ska inte behöva påverka min omgivning. Det har gjort att jag kunnat jobba som vanligt, umgås med vänner utan att vara på dåligt humör eller att missunna/ ge dem dåligt samvete för att de äter onyttigheter. Det innebär inte att jag haft en lätt diet eller att jag inte mått dåligt av att äta för lite och sånt som man egentligen inte vill äta men folk har uppfattat mig som positiv och det var det jag ville.
Tävlingshelgen har jag längtat efter som tusan och jag har varit taggad och räknat ner dagarna. Såg fram emot att få dela helgen med fina vänner och bara njuta.
Var supernöjd med bikinin, håret, sminket och hade jobbat fram en riktigt vass T-walk tillsammans med coachen. Jag hoppades innerligt på final så att jag skulle få visa vad jag går för och vad som är mina styrkor. När jag stod på scenen så kändes det jättebra. Jag hade roligt och jag vet att jag kan posera och att jag har utstrålning (är ju trots allt dansare i grunden).
Men efter första gallringen så ropades jag inte upp. Jag var inte en av de 15 som fick gå upp på scenen igen. Jag och coachen tittade på varandra som två frågetecken. Vi var faktiskt förvånade. Fattade ingenting. Jag som trodde att vi varit inne på helt rätt spår med min fysik. Uppenbarligen räckte det inte. Och hade jag kommit på en placering, även om det inte hade varit en bra, så hade jag kanske känt ett sug efter revansch och en vilja att jobba på mina svagheter. Men en SÅ dålig placering hade jag inte alls väntat mig och jag blev faktiskt knäckt. Känner att jag vill vila lite från gymmet och allas frågor om hur det gick och så får jag hoppas att jag hittar tillbaka till den positiva känsla jag haft under min resa till tävlingsdagen.
Jag vill ge ett STORT TACK till min coach som trott på mig och verkligen förändrat mig både mentalt och fysiskt till det bättre. Som stått ut med så mycket och gjort så mycket mer än vad han behövt. Och tack till alla som kom och tittade, som ville dela denna upplevelsen med mig, alla ni som tänkt på mig och hört av sig. Och ett extra tack till er som stöttat efteråt, ni vet vilka ni är.
Bjuder på ett par bilder i alla fall! Må gott <3
Backstage
Kommentarer