Igår tänkte jag att jag hade tränat klart redan vid lunch. Efter att ha instruerat en 55-minuters morgonklass på cykel 06.45 haft två suveräna PT-kunder och ännu en cykelklass på lunchen var jag ganska slut. Inte för att det var för mycket utan för att det blev en liten dispyt med en deltagare på morgonen och jag i ilskan körde lite för hårt jämfört med vad jag tänkt. Jag tror dock att de flesta av de andra faktiskt var nöjda med att jag sa ifrån, för diskussioner mitt i passet stör ALLA och det är inte så att jag sitter där och lallar utan jag har en del att hålla reda på samtidigt som jag intruerar seriöst. Så en gång för alla. Jag kommer inte ha helt släckt på mina klasser! Jag vill se er, annars kan jag inte hjälpa er.
På lunchklassen var det dags för revansch men då var det en kille som satt och pratade med tjejen jämte istället. jag hoppas för hennes skull att dom kände varandra och att alla andra inte blev allt för störda, men stör gör det. Man ska inte orka prata så pass mycket om man cyklar ordentligt.
Eftermiddagen ägnades åt att titta på Streamen från EM i Styrkelyft, där min eminenta STK-kompis Josephine Werngren lyckades knipa en femteplats i hård konkurrens, samt att vila på soffan tillsammans med katten. Jag var helt slut som artist under 1,5 timme.
Tänkte som sagt ta det lugnt även på kvällen men fick chansen att köra ett bröstpass med den hunkigaste killen jag känner, vilken man såklart inte kan tacka nej till. Med endorfinnivån på topp testade jag först ingångsvikt i Bänkpress till serietävlingen nästa vecka. 70kg var lätt, 75kg var ett bättre lyft och kändes knappt tyngre. Nöjd! Jag väger mindre än någonsin och jag tappar toppvikterna nu, så det kändes kanon.
Efter bänken körde vi flyes(+lätta superset hantelpressar för mig) och cable-cross. Tuffa magövningar på det så somnade jag gott när jag kom hem och vaknade i morse med samma leende som jag somnat med.
